Att främja läsintresse handlar lika mycket om att uppmana vuxna att läsa. Inte bara högt utan också för sig själva. Jag minns hur en professor sa att han läste tillsammans med sitt barn. De låg bredvid varandra och läste var sig. En stöttande gemenskap att göra läsningen ihop men ändå var för sig. Uppmaningen att ”Läs ett kapitel om dagen” får mig också att fundera om jag själv läser ett.
”Läs ett kapitel om dagen” i skolan kan handla om att läsa ur sin egen bok, den man själv har valt och är intresserad av att läsa. Att få tid att läsa ett kapitel om dagen. I den takt man kan läsa. Att få den tid man själv behöver för att läsa. Dessutom går det inte att jämföra lästakten med andra eftersom kapitlen är olika långa. När eleverna får läsa handlar det om att träna läsförmågan men göra det i böcker som intresserar vilket minskar tröskeln till äventyret att läsa.
”Läs ett kapitel om dagen” kan också innebära att läsa sådant man inte genast väljer att läsa. Då man kan läsa och vet vad det innebär att läsa; vad en bok kan ge och vad en bok kan utmana tänkandet med. Läs ett kapitel och pröva författarens språk och innehåll.
”Läs ett kapitel om dagen” ska också innebära den pedagogiska högläsningen där läraren ger eleverna det de ännu inte kan läsa på egen hand.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
