Tillräckligt bra föräldrar i barnboken

I barnboken kan man också läsa om föräldrarna. Det gör att barnboken också speglar föräldern eller ger en annan modell och lösning av det man som förälder kämpar med. Idag är många unga föräldrar ensamma i sin föräldraroll och, som alla föräldrar, försöker de att göra det bästa. Barnbokens föräldrar kan visa på vägar. Alfons pappa som i godan ro har egen tid där han läser tidningen ger utrymme för barnet som också får egen tid. De är tillsammans men gör olika saker i en slags kravlös gemenskap. Ett litet mellanrum där måsten och ska får vila för en stund. Föräldrar kan spegla sig i boken och får göra det då de läser om andra föräldrar, om än uppdiktade och illustrerade.

Jag är särskilt förtjust i Mimmis föräldrar. De är så underbara att man vill krama om dem eller knacka på och fråga om man får dricka en kopp kaffe hos dem. De är disträa, oroliga, vänliga och mänskliga. De är tillräckligt bra föräldrar för att citera Donald Winnicott. Det är Mimmi, 7 år, som berättar om dem. Hon skriver nämligen dagbok. Det är barnets perspektiv som återges och vuxenvärlden glimtar till lite här och där. I korta stycken syns föräldrarna och som läsande bjuds man in att läsa mellan raderna och känna föräldrarnas strävan och önskan. De ordnar och fixar. De gör fel och säger fel men har hjärtat på rätt ställe och … jag känner ömhet för dem. Det går att känna igen sig. Som när föräldrarna fixar på julafton;

Men i köket blev det rörigare och rörigare. Mamma och pappa sprang om varandra. Odiskad disk stod i alla hörn. Halva pepparkaksdegar låg på köksbordet och på golvet stod skinkan och blev kall. Hur de än fixade blev det bara värre. Solen strömmade in genom fönstret och lyste på röran.

Ur Viveca Lärn En ettas dagbok (1982) s. 72 under kapitlet 24 december

Då jag läste de här böckerna högt för mina barn och mina elever minns jag att jag kände särskilt starkt för föräldrarna. Det var som om berättelsen riktade sig mot mig och lade plåster på föräldrarollen.

Det är många, många, många barn- och ungdomsböcker där man kan läsa om föräldrarollen och hur det är att vara förälder. Berättelserna kan bjuda in till samtal om föreställningar om hur en förälder ska vara och vad en förälder faktiskt är. Om hur relationer mellan barn och föräldrar utvecklas. Barnboken skulle kunna vara i centrum för diskussioner om hur det är att vara förälder. Det är bara att spana in föräldrarna och fundera över hur de gör och hur de är. På gott och ont.

 

En underbar pappa finns i Eva Erikssons och Lisa Moronis bok Se upp för krokodilen. Den ger en bild av hur det är att vara pappa och ordna och ställa och vara ett barn som ser världen på ett helt annat sätt. Läs och tänk.

Hej HOPP!

Anne-Marie

This entry was posted in Biblioteken, Kommunikationen, Konsultation av något slag. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>