Jag har satt mig själv i ett träningsprogram. Jag ska läsa koncentrerat och långsamt en timme om dagen. Det var ett slags nytänk kring min egen läsutveckling. Jag har anat en tendens att min läsförmåga har utvecklat till att bli fort, bråttom och i all hast, skummande och genast uppsökande av mål.
Nu har jag påbörjat mitt eget läsprogram och det var till en början svårt. Men eftersom jag är en kunnig läsare så krävdes det inte nylärande utan nytid och omvärdering av vad läsningen betyder för mig själv.
Sedan mitt nya arbete har jag läst in mig på den kommande skollagen, FN´s texter om de mänskliga rättigheterna, fördjupade mig i Barnkonventionen, läst kursplanerna och sökt på nätet för att få förklaringar och ytterligare fördjupning. På så vis har min bokläsning kompletterats av min aktivitet på nätet – jag har genast kontrollerat, uppsökt och vidaresökt i min noggrannhet. Det är en ny form av läsning.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Vad tror du om högläsning?
Och att spela in och lyssna på sig själv?
När skorrar det? När låter jag övertygande?
Jag brukar rekommenderar studenterna att läsa upp sin text för en okunnig person innan de lämnar in den. På samma sätt kan det nog vara nyttigt att höra sin egen stämma och fundera över om orden verkligen passar i min mun.
Långsamt är bra!
Åh så väldigt klokt av dig att säga så till dina kandidater, jag har sagt så till mina elever. Därmed blir det metagkognitivt att skriva och läsa. Den text man högläser för sig själv blir därmed medvetandegjort och läst som om man vore en annan. A-M
Intressanta tankar från både Mats och Anne-Marie.
Mitt lilla problem med högläsning, hänger ihop med dyselxin. Det blir stakande och okonsentrerat och jag fokuserar bara på att jag prata flytande så jag totalt tappar bort innehållet i texten. Därför har jag aldrig ett manus när jag står på scen.
Ska jag få ut något av läsandet är det bättre att höra min inre röst när jag läser tyst.
Däremot ”plågar” jag min omgivning med att dom får läsa det jag skrivit. Plura
Så klokt av dig Plura, jag pratar alltid utan manus, jag bygger upp mina föreläsningar i samspel coh kring bilder och fotografier. Du visar också hur det är att inte vara trygg i den läsande situationen vilket är nog så viktig att ta hänsyn till. Den form Mats och jag talar om är den högläsning du gör i huvudet, alltså den högläsning som bara du själv kan höra. Den är en strategi. Och som strategi är den inte alenarådande… den är en strategi för den som kan behöva den … det finns alltid andra strategier. A-M
Så klokat av dig. Jag bara måste anamma detta kloka.
Alltför ofta läser jag med ena öra/öga i boken sökande efter poängen och det andra ögat/örat redan i fart med att fundera hur jag ska kunna nyttja denna nya kunskap.