Jag har besökt skolor i Kina, Nya Zeeland, England, Syd Afrika, Sverige, USA och Norge. Det slår mig att det är många länder och att jag fått se in i världar vilka ger mig perspektiv och tankar. Jag har frågat lärare om hur de följer läroplan, om diciplin, om sina lärarroller och framför allt hur de ser på eleverna. Jag letar nog efter professionen överallt.
Det jag ser hos eleverna är nyfikenhet, nyfikenhet. Kanske är det hela sanningen bakom lärandet. Frågan är hur vi utmanar, utvecklar och skapar utrymme för denna starka lärande drivkraft i skolan.
Läraren måste också modella att läraren tilltror kunskaperna och ämnet, innehållet värdigt och trovärdigt och att läraren tycker om att vara just där läraren är. Jag tror på skrattet i klassrummet. Jag tror på läraren som har ett medvetet tänk och en stor portion med glimtar i ögonen.
Ett är dock säkert – ingenting kan man om en lärares klassrum förrän man suttit där länge – tagit in samspelet mellan lärare och elev, elev och undervisningens fokus och elevernas relation till varandra. Det är mycket svårt att se rätt som betraktare. Jag tror dock att vi ska befolka våra klassrum med lärare och skapa dialoger kring lärandet.
Läraren ska uppmärksammas, våga pröva nytt, få nya infallsvinklar och få dela sina erfarenheter öppet och generöst inom kollegiet.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
