Att lyssna till hur någon upplever det svenska, ser på våra museum, upplever biblioteken, ser hur vi äter mat på en restaurang, ser det sköna i det svenska, frågar om kollektivtrafiken, ställer saker och ting på sin svenska spets är väldigt, väldigt nyttigt.
Igår tog jag några utifråntittare till en god vän på Stadshuset. Mina utifråntittare tog en blick på beslutsfattarna och utbrast:
– So many women! Amazing!
Ja, jag tänker inte så. Jag ser det inte längre. Det är likadant med skolmaten i skolan. Jag tar den för given! Och i samma stund jag böjde mig ned och räknade antalet män och kvinnor i den folder de höll i sina händer insåg jag att Sverige är ett mycket, mycket demokratiskt land.
Det kanhända att det i framtiden är modell. Just vårt demokratiska kunnande! Det kanske vi kan utveckla ett mycket stort tänk kring. För vi lever och verkar i denna demokrati, tar den för självklar. Skolans uppdrag är till största del en demokratiskt fostran. Det ska vi givetvis fila och utveckla mer kring och absolut ytterligare och djupare.
En annan aspekt som dessa utanförintittare fann var –
– All these men with trollies… all these men with small children!
Ja, som sagt, vi ser inte det vi har innanför. Vi är hemmablinda.
Och så lovordas våra museum – som verkliga läroplansutvecklare:
– You got so many museums, with great and unique curriculum ideas. Why do Swedish teachers talk about having a schoolbreak and go for a visit at the museum? You could talk about schooling in museum, changing room for learning, acting curriculumwise!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Alltid bra med utifråntittare. Nyttiga att fokusera på vad vi har och vad vi kan förbättra. Utifråntittarna kanske inte ens behöver komma utrikes ifrån. Kanske räcker med utifråntittare från en annan kommun, funderar Plura en solig lördag.
Outside the box-tittande är också mycket nyttigt. A-M