Ta inte av killen kepsen – om tillståndet för killarna i skolan

Det är inte bra att utan pardon, utan känsla, utan medaktörtänkande ta av en kille en keps.

Jag har sett så många övertramp då det gäller kepsar – hur man som lärare bara tar sig rätten att utan att fråga slita kepsen av huvudet på en elev och utan respekt slänga samma keps i en låda bland andra saker. En keps är en keps. Det är mer än bara något att ha på huvudet.

Jag har idag läst en mängd rapporter om hur det står till med killarna i skolan. Det är ganska bedrövliga siffror, tankar om varför och eventuella åtgärder för att komma tillrätta med sakernas tillstånd. Det skrivs mycket om att det går sämre för killarna. Och det redan från början. Man vet att det här börjar redan i sexårsverksamheten. Jag tänker så här:

Jag vet att det är många pojkar som får åtgärdsprogram för att de redan i sexårsverksamheten inte klarar av att sitta still. Jag vet att många pojkar plockas ut ur undervisningar för att de inte kan sitta still i samlingar. Jag vet att många killar talar med högre stämmor och att de ibland kommer in i en slags fotbollskonstellation, de är många och de låter. Jag vet att många pojkar har kläder som det ordas om; byxornas häng och så denna keps.

Jag ser många killar som behöver något slags skydd, en keps som begränsar världen, en luvtröja att gömma sig i, begränsa och kanske skydda sig själv mot snabblängdväxten, mot omvärlden, kring gängligheten,  kring näsan som växer, ansiktet som förändras i tonåren, det pojkiga försvinner in i manligare drag – en process som inte flickor genomgår på samma sätt  … och utan att fråga eleven så visar vi lärare såväl oförståelse och dessvärre vår makt och utan respekt eller en gnutta förståelses så plockar vi av denna keps.

Alltid denna keps. Av ska den!

Låt oss titta på en kepsbärare. Vad är det vi ser? Vad är det vi åstadkommer genom att bråka om den? Vad händer med lärandet i en elev då vi inte förstår och accepterar något som eleven har, bär med sig, vill uttrycka… och varför gör vi i såfall oss inte mer öppna för frågeställningarna kring vad en keps är? Varför inte göra pedagogik av kepsen? Varför inte gå till botten med vad som gör kepsen till en sådan stor fråga? Varför inte sätta ord på vad vi retar upp oss på? Varför inte samtala om saker och ting? Öppet och undrande, tillåtande och nyfiket. Inte fostrande och mästrande – inte ett uppeggande av det trots som dessvärre kommer som ett svar på posten.

Jag har inte haft några problem med vare sig kepsar eller mobiltelefoner i mina klassrum. Om jag visar respekt så kommer jag få respekt. Det jag inte har åtnjutit själv är frågor av samma slag kring varför jag gör som jag gör, och hur min undervisning antingen blir bättre eller sämre för det, utan också min undervisning kan dömas ut genom att jag tillåter mina elever exempelvis ha mössa inomhus. Jag blir också ifrågasatt som lärare.

Om killars yttre ordar vi mycket och samtidigt så sjunker kunskaperna och presterandets vilja i dem. Kan det höra ihop? Är det så?

Att killarna kan trotsa oss är kanske en nödvändig sak. Jag vet inte. Men det står inte rätt till med pojkar i skolan. Det är något fel. Jag är rädd att det handlar om hur vi förhåller oss till dem.

Till killarna signalerar vi:

  • Sitt stilla
  • Ta av dig kepsen
  • Inget häng
  • Var tyst

På den skola jag besökte i Johannesburg,  American International School Johannesburg,  såg jag kepshängare i varje klassrum. Dessa fanns inne i klassrummen och det kändes så bra. Det visar att man hyser respekt för det man har med sig till skolan men också en strategi att skydda sin keps. Hela anslaget var så mycket bättre än det vi i svensk skola har skapat med kepsen – avstånd, diciplin och åtgärder.Jag frågade lite om kepsen då jag var där på studiebesök men jag fann att frågan var så oändligt främmande för dem och att kepsen knappast hade med det viktiga innehållet att göra. Signalen läraren gav mig var en aning frågande

- vill du inte tala om innehåll och pedagogik, här är så mycket av detta och din fråga syns mig väldigt begränsad.Det är väl inte det vi ska tala om.

Jag tänker också på Astrid Lindgren som försedde sin Emil med såväl en mysse som en bysse. Hon förstod något om killarnas världar. En mysse… det är en mysse. Och det är något man klär sig i och det är inte vad som helst. Redan då vi i första kapitlet lär känna vår lille Emil så har han faktiskt en mysse. Och den har han med sig precis överallt.

Jag är också väldigt väldigt noga med att det jag tänker inte exkluderar min syn och mina tankar om flickorna. Det är inte så det är. Det ska inte betyda antingen eller då det gäller skolfrågor. Det ska vara individen och samspelet med alla andra som ska fungera. Jag vet egentligen inte varför denna keps blir till en så infekterad fråga i skolan.

Det är också viktigt att pojkar är individer och att de är olika varandra. Det kanske är en ännu större fråga att förhålla sig till. Att det är skillnader inom pojkgruppen. De tysta killarna, hur är skolan för dem? Killar som är ensamma, hur är det egentligen för dem? Hur är det att vara utanför om man är pojke? Hur är det att vara ensam kille? Och om man är ensam och ledsen? Är det egentligen ok att vara det som kille?

Anne-Marie,

hela inlägget är en slags frågeställning och absolut inte något svar – i alla undersökningar så går det lite sämre för killarna… och jag måste fundera… låt oss göra det ihop. Förr eller senare blir det åtgärder för såväl lärare som för skolor att komma tillrätta med saker och ting. Jag ser det som en del i elevens rätt att lära.

______________________Nedan är inflyttade kommentarer från min facebook:

Det är ett modernt och relevant exempel på hur kulturella koder är föränderliga och subjektiva. Det borde vara ett mål med undervisning,

!!!!!

Det är något jag också undrar över. På vilket sätt störs undervisningen om elev bär huvudbonad. Är det så att lärarens arbete med ökad måluppfyllelse försvåras? Om så vore fallet skulle keps-inte keps vara en relevant fråga.

!!!!!!!!!

Jag vill förtydliga: Jag skiter fullständigt i om kidsen har keps eller inte. Jag har inte tid för meningslöst maktutövande. Däremot tror jag att den kan fungera som exempel i undervisningen och det är DÄR mitt förra inlägg kommer in i bilden…. ;-)
!!!!!!!!!!

Människans huvud och hennes hår har i många kulturer varit laddat. Försök be en sikh ta av sig turbanen och blottlägga sitt hår, gudsantennen. Vi har rakat bort det, sparat det, färgat det, dolt det, framhävt det. Slöjan och keppan är del av samma mystika och för oss omedvetet känsliga tradition. Frågan om keppan är laddad sedan tusentals år, därför blir debbatten svårhanterlig tror jag.

!!!!!!!!!


Aldrig ska någon få tvinga av mig min huvudbonad, vare sig det är min keps, turban eller döskallemössa. Jag är it-chef och sitter i en ledningsgruppen. Varför ska då inte barn i skolan få ha keps???

This entry was posted in Barns nya rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten and tagged , . Bookmark the permalink.

44 Responses to Ta inte av killen kepsen – om tillståndet för killarna i skolan

  1. IT-mamman says:

    Du sätter fingret på det viktiga: att se individen. Att få eleverna att känna att skolan angår dem, att vi ser på dem med uppmuntrande ögon och att vi vill dem det bästa. De ska känna det.
    Om vi vill få respekt av eleverna genom att vi visar vår makt när vi sliter av en keps, är vi fel ute. Det tror jag. Kepsen har blivit det som hårband och annat har varit för tjejerna länge. Dags att börja inse det och ägna oss åt undervisning. En undervisning där vi vill varandra väl.
    Tack för ett viktigt inlägg.

  2. Lotta says:

    Tänker som du, typ

  3. Morrica says:

    Ja, dessa kepsar. Och dessa mobiler. Och stora skor, och svängande armar som välter saker och ting. De väcker något, de provocerar och får många människor på helspänn.

    Man undrar varför det är så?

  4. Maria says:

    Intressant med kepsar och mössor tycker jag, liksom tjejernas stora halsdukar, mössor och täckjackor som skapar samma irritation ute i skolorna – men för den skull inte lika ofta effekten att läraren tar av jacka eller halsduk såsom sker med kepsen eller mössan hos pojkar. Jag tror att det ofta är ett skydd, för att det finns en otrygghet i skolsituationen, det var något jag funderade på sist jag var ute på VFU.

    Jag tänker att det handlar om en vuxennorm som styr skolan, både kepsens vara eller icke-vara och skolans krav på sitta still, vara tyst. Det är så vi vuxna är uppfostrade, så vi gör det vi tycker är normalt, skapar de regler som stämmer överens med vår normalitet.

    Tyvärr tror jag att flickor sedan barnsben fostras mer in i en roll som passar vuxennormen, kanske gäller det också pojkar i socioekonomiskt högre grupper. Därför kan de bättre passa in i skolans norm. De uppför sig, de sitter still, de är tystare – det har förväntats av dem under hela uppväxten. I skolan ses de därför i vuxnas/lärares ögon som mer normala, de får mer uppmuntran och positivt bemötande, de kanske därför upplever sin skolgång mer positivt och det ger resultat i lärande.

  5. Magda says:

    Hojhoj… dessa kepsar. På gymnasiet pratar vi inte om sådant alls. Våra elever är ju hyfsat vuxna och klädföreskrifter finns inte. Men jag har en liten del av min tjänst på högstadiet också och där är det ständig kepsdebatt och det är, enligt skolans ordningsregler, inte tillåtet att ha keps på sig på lektionerna. Det är inget bekymmer för mig; jag ser absolut inte KLOK ut i keps! ;)

    När elevrådet – som språkrör för så gott som alla skolans elever – la fram ett förslag att detta förbud skulle lyftas bort blev det blankt nej från vuxensidan. Snacka om hittepådemokrati! Vad skickar det ut för signaler? Vavava?

    Hursomhaver har jag aldrig några som helst bekymmer med vare sig kepsar, gällivarehäng, stora sjalar eller mobiltelefoner – jag märker dem inte! Antagligen för att de inte stör, helt enkelt. Jag kan notera att någon har keps på sig, på samma vis som jag kan notera att någon har en röd tröja eller att solen skiner utanför fönstren, men att be någon ta av den, eller (än värre) ta strid om det? Icke. Jag är verkligen mycket lojal mot skolreglerna – men inte i kepsfallet.

    Jag vill möta mina elever med respekt. Var och en av dem. Varje dag. Jag önskar, och blir, respekterad tillbaka. Jag vill att vi ska arbeta tillsammans med denna ömsesidiga repsekt som grund. Det gör vi knappast om jag till exempel börjar rycka och dra i deras kläder.

  6. Anne-Marie says:

    Det är märkligt att vi måste gå till ytterligheter och ta tag i ytterhöljet. Jag tror inte heller på det. Jag håller med dig Magda, A-M

  7. Anne-Marie says:

    Det är något jag också undrar över. På vilket sätt störs undervisningen om elev bär huvudbonad. Är det så att lärarens arbete med ökad måluppfyllelse försvåras? Om så vore fallet skulle keps-inte keps vara en relevant fråga.

  8. Bea Nallesdotter says:

    Äntligen någon som är villig att ta debatt o kanske också strid för elevens rätt att få vara en person! Tack Anne-Marie!
    För hur vore det om läraren sliter av flickorna sina diadem eller hårsnoddar? Eller, hemska tanke, om eleverna sliter exempelvis glasögonen av läraren?Eller Kanske lärarens väska inte håller måttet? :)
    Nej,, överförmynderi är det och rent av kopplat med gammal kyrklig svensk sed: Männen tar av sig hatten i kyrkan medan kvinnorna behåller hatten på. Till och med nära nog ett kyrkans krav att kvinnan ska ha huvudbonad i guds hus. Nej låt våra barn få ha de kläder de vill på sig i skolan inkl. kepan!Precis som Emil med sin mysse

  9. Maria says:

    ”Om jag visar respekt så kommer jag få respekt.”
    Kloka du, där har vi ju kärnan i debatten. Låt oss diskutera innehåll och inte form.

  10. Mats says:

    Jag tänker att kepsen är en symbol som skjuter in rakt mot själva hjärtpunkten – skolans rätt att definiera uppförandet.

    Då är det troligt att ett generellt kepstillstånd skulle generera en annan debatt om något fält där makten synliggörs. Frågan är om det går att tänka sig en skola bortom de här striderna?

    Hmmmmm…

    Ja det gör det. Och dessutom en lärartyp som står ut med olikheter i sitt klassrum!

  11. Malin says:

    Jag tänker:

    Skulle jag säga till en vuxen om att ta av kepsen? Eller tänka på klädstilen?

    Svaret är – nej, det skulle jag inte.

    ”Av med kepsen” är maktmissbruk och ett sista tappert försök att hålla kvar vid något gammalt, något förlegat. De som säger ”av med kepsen” eller ”av med mössan” har missat hela poängen. De har inte förstått vad som sitter i de plaggen. De har inte förstått vad som försvinner när de plaggen tvingas av. Och detta oavsett om det är en pojke eller en flicka.

    Malin

  12. Lilian says:

    Kepsdebatten fascinerar på flera sätt, vad handlar det egentligen om? Visst har vi viktigare frågor att fokusera på. Tänk om det är så att det finns de som verkligen behöver sin keps.

  13. Anne-Marie says:

    Ja, tack för att ni fyller på – det är intressant att läsa och ger därmed bredd och djup i denna fråga. A-M

  14. Anne-Marie says:

    Klart att det finns de som behöver sin keps. Jag tycker vi ska tänka på ett annat sätt. Vi ska tänka innanför alltsammans. Innehåll helst. A-M

  15. Håller inte alls med!
    Lär man barn tidigt vad som är OK och inte på förskola, fritids och skola så anpassar de sig efter det och klarar det hur bra som helst och mår inte alls dåligt – självkänsla bygger man upp med andra metoder än att hela tiden flytta fram gränserna. Ju mer vi flyttar fram gränserna ju sämre mår de för vi fokuserar självkänslan på fel saker..

    Kepsen, mobilen and you name it är svaret på dagens låtgå samhälle. Barn och unga som har så starkt fokus på dessa attribut saknar något annat av substans i sitt liv. Vi kan inte rädda alla barn och unga som inte fått den fostran och kärlek de har rätt till genom att tillåta att gömma sig eller genom att flytta fram gränserna. Klassrumssituationen blir lidande och de blir själva lidande – ja hela skolsituationen blir lidande av dessa framflyttade gränser – kläsdkoden stämplar din identitet och det är av mer skada än nytta..

    När jag gjorde min specialpraktik innna jag examinerades som fritidspedagog på 80-talet fick jag uppleva en oerhört positiv bild av hur man arbetade med ungdomar på glid och inom ramen för utslagning och psykos. Hela arbetet var vänsterinriktat men inte ett uns av flum. Klädkoden var av yttersta vikt för att de inte skulle hamna i ett fack och för att de skulle få en chans till förändring. Inga örhängen, inga trasiga jeans, inget långt hår. Kom du för sent fick du avdrag på lönen, mm..

    Vänstern har ett gäng som för länge sen insett att flum och specialregler för utsatta i form av dudderi och framflyttade gränser inte alls är till gagn för utsatta barn – tvärtom. Svaga och utsatta barn och unga faller mellan stolarna när det duddas och när de inte får lära sig de grundläggande reglerna för att få fotfäste i tillvaron.

    Sen kan man mycket väl lösa det så att kepskrokarna sitter inne i klassrummet, osv..

    Men allt det där med klädkrokar i klassrummet, mm, säger ju väldigt mycket om dagens samhälle och var vår säkerthet ligger i dagens konsumtions samhälle. Det säger också en hel del om dagens föräldrakärlek och fostran.

  16. Anne-Marie says:

    Jag har läst. Problemet är mycket stort. Jag vill åt vårt förhållningssätt. Jag vill utveckla lärandet innanför. Jag tycker diskussionen är så tröttsam. Tar energi och kraft och avslutas aldrig. A-M

  17. Tirsten says:

    Tror att det handlar om kontroll. Läraren är rädd att tappa kontrollen över eleverna om de får lov att ha sin keps och sin mobil. Jag håller med den som skrev om flickorna. De får ju ha vilka band, scarfsar eller slöja de vill i klassrummet utan att någon bryr sig… Slöja har väl iofs lett till en del diskussion, men jag tror aldrig att en lärare skulle få för sig att slita av den från en tjej.
    Det ligger mycket i detta. Killarna har det nog svårare på många sätt…

    Tirsten

  18. Anne-Marie says:

    Ja, jag funderar mycket över killarna/pojkarna i skolan. Jag är inte säker på att vi gör rätt mot dem. A-M

  19. Erika says:

    Anne-Marie! Så precis!! Det jag grumligt tänkt formulerar du så exakt, vackert och klokt. TACK! Hur kan man inte annat än helt instämma? Hur kommer det sig att denna keps provocerar så? En keps är ju bara en keps, eller? Är vi vuxna beredda att söka det ärliga svaret? Eller måste det först gå ännu sämre för killarna innan vi är beredda att rannsaka oss själva? Heja A-M!!!

  20. Anne-Marie says:

    Heja Erica, och tusen gulliga tankar till dig, A-M

  21. Håkan says:

    Jag fattar inte vad detta skitsnack är? Buhu, får du inte ha kepsen på i klassrummet? Mössor(inte kepsar) gör att huvudet blir varmt inomhus och man får svårt att koncentrera sig. Kepsar kanske det inte finns någon rent praktisk anledning till att förbjuda, men finns det en praktisk anledning till att ha dem på inomhus? Detta om att det skulle vara som ett skydd för bäraren köper jag inte, det är bara ett försök att göra en simpel modegrejj till något som är viktigt.
    Att man inte får ha keps i klassrummet har inget som helst att göra med killars svårigheter att sita still(något som jag förövrigt inte sett sedan iaf 7:an/ tidig 8:a).
    Mobiler tar vissa lärare för att de stör på lektionen…..(duuuuuh!)

  22. Håkanskompis says:

    Håkans inlägg :
    ” det är bara ett försök att göra en simpel modegrejj till något som är viktigt ”
    Varför ska det alltid finnas folk som du, tråkiga vuxna som inte ser det roliga i livet och växt upp i en miljö där endast den som är tyst och inte syns får uppmuntran. Skäms på dig för att du försöker förstöra ennu en generation.
    Håkans inlägg :
    ” Kepsar kanske det inte finns någon rent praktisk anledning till att förbjuda, men finns det en praktisk anledning till att ha dem på inomhus? Detta om att det skulle vara som ett skydd för bäraren köper jag inte”

    Okej men du Håkan, vi tar och vänder på det här. Det finns inte någon anledning att förbjuda det ? Så varför göra det?
    Och också, att du inte köper ideen. Okej men du lyssna på det här:
    Du går på stan och går in på en tråkig hataffär som tråkiga folk som du brukar gå in på. Du ser en hat som du inte tänker köpa, måste du ta ner den från hyllan och stampa på den och kasta den i papperskorgen då? Antar att du inte gör det, det jag vill säga är. Låt barnen ha deras kepsar, när du kommer med en enda seriös anledning till att inte låta dem ha det så ska jag köpa förbjudet.
    Sen det att vissa barn upplevs bli stökigare med keps på är väl endå ett inviduelt problem som inte kan bli till en bestraffning för alla andra barn. En del barn kanske har en fins mössa / keps och har toppenbetyg, stör inte och är jätte trevlig. Varför ska bestraffningen gå ut över dessa elever också?
    Till slut måste jag säga att jag tycker det är jätte löjligt att ens strida för ett förbjud för en sådan sak, helt onödigt och sjukt om du frågar mig.

  23. kalle says:

    Jag hade alltid keps på mig i skolan och alla lärare tyckte det var okej,, tills en dag när vi fick en vikare som inte gillade att se keps innomhus.läraren sa till mig att ta av kepsen men när jag försökte förklara så rykte han av mig kepsen..
    Har alltid på mig keps pga en sjukdom som gjort att ja tappat håret och det känns obehagligt utan keps.
    Jag förstår inte vad kepsen har med undervisning att göra,blir man smartare då ??
    Det blev inte jag,tvärt om jag började ogilla skolan och alla lärare som ens försökte nämna min keps.

  24. Anne-Marie Körling says:

    Ja, jag beklagar. Du har rätt till kunskapen och lärandet. Det är det viktigaste för mig. Hur blev det för dig?

  25. pelle kepslös says:

    I dagens Sverige är det så att många vuxna (lärare) inte vågar sätta gränser. Många barn (speciellt på högstadiet) har förstått det och gör många gånger som de känner i skolan. Kepsen är inte själva problemet… att förbjuda dem är ett sätt för många att få makten tillbaka… problemet är frustrationen jag känner när elever inte respekterar regler och kommer undan med det.

  26. Eva Höglund says:

    AnneMarie !!
    Du slog huvudet på spiken (läste just på din gamla blogg, med teckning av huvudet på spik)Jag är en uttömd förälder på 40 som är på kant med vår grundskola. När mina ungar väl väl börjat gymnasiet får de feedback o blir sedda som individer med olika grundkunskaper, medan speciellt högstadiet bara fokuserar på att lärarna ska ha rätt ,till varje pris.
    Har tre underbara ungar (20,18 ,15 snart 16 )yngsta o äldsta är killar . Speciellt min yngsta har varit i stridens hetta flera gånger. Han är otroligt stark ,fast han hela tiden får höra att mössan, kepsen.luvan ska av. Han växte 3 dm på ett år, fick glasögon ,fötterna växte från 38 till 45, större näsa , allt man kan tänka sig som är jobbigt med att lära känna en ny kropp. Enda fokus från skolan är yttre attiraljer. Han räknar dagar till han slipper det han kallar helvetet. Som tur är så har vi hemma öppna diskussioner, han har underbara vänner och är duktig i sin innebandysport där han får pos feedback. Det är motigt att varje dag få veta hur han blivit behandlad i skolan och ändå försöka få honom att vara trygg i sig själv ,och att han ska veta att han är älskad.
    Innan högstadiet älskade han matte, svenska o engelska , men utan feedback är det jobbigt. Glömmer man böckerna eller har huvudbonad på blir man utslängd från lektionen. Sen undrar de varför ungdomarna hänger i korridorerna . De menar att den stora massan ska klara betyg, och väljer att knuffa ut dem som faller utanför normen .
    Såg igår ett program på tv från ur om dig. Jag grät faktiskt , har känt att jag är ensam om att tycka som jag gör. Läser själv till sjuksköterska och lär om inlärningsprocessen , ledarskap och att se bekräfta o lyssna. Hela mitt väsen kändes som en vårmorgon när jag hörde dig säga just dessa saker i programmet.
    Jag återfick min tro på att skolvärlden inte bara blivit svart sedan 80 talet när jag gick i skolan. Mina lärare då valde att lägga krut på dem i riskzonen , och menade att de i stora massan klarade sig utmärkt, de ville fånga in alla . Tack vare de lärarna blev jag infångad när min skoltrötthet dök upp. Jag hade fått höra av en (sämre?) lärare att de inte hade några högre tankar om mig då jag var från en problem famlilj,han visste att det aldrig skulle bli nåt av mig. Bytte året efter skola och där fanns de som är som du !!! de brann för att hjälpa ugar till själv hjälp!!!
    Tack att du finns ,fortsätt sprida dina ringar på vattnet .
    Ps. Underbart från programmet var också att du uppmuntrar barnen att fråga varandra , på så vis kommer de lättare klara sociala engagemang senare. På mina barns skola blir de utvisade så fort någon pratar om inte läraren bett dem tala.

  27. Global elev says:

    Den globala eleven missgynnas av skolan.

    Jag led av global inlärning under mina år i skolan, några lärare som visste vad de var syntes inte till och jag ser inte några tecken på kunskap om global inlärning i inlägget heller.
    Det finns en väldigt bra uppsatts ifrån Lunds universitet ang. analytiska och globala elever och deras förutsättningar i skolan. (Tyvärr hittar jag inte länk till den nu,
    men punkt 2 i http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:24235/FULLTEXT01
    ger en enklare bild av det.)

    Min inlärning fungerar bäst i ett rum med bakgrundsmusik, dov belysning och bekväma stolar/soffor. Låter det här som något som finns i ett klassrum?
    Jag har då aldrig sett det.
    Kepsen fungerar väldigt bra för att blockera mycket av det hemska lysrörsljuset men samtidigt speglas det ifrån skolbokens blanka papper.
    Hela skolgången är ett krig emot den obekväma trästolen man tvingas sitta på rätt upp och ner.
    Hur man en vänder och vrider på sig är stolen lika obekväm och man måste dessutom hitta något sätt för att ha boken på ett sätt där det starka ljuset inte speglas och ger huvudvärk.

    En annan nackdel med att ”vara global” är att man tvingas syssla med endast en sak i skolan.
    Jag tappar koncentrationen och behöver minst två olika saker att variera emellan för att inte bli uttråkad.

  28. Anne-Marie Körling says:

    Jag har läst och funderar, tack för gensvar på mina tankar/Anne-Marie

  29. Maria Kempe Olsson says:

    Jag ryser när jag läser och tänker på min son, gömd i luvtröja några år. Så tryggt! Jag är så glad att jag förstod att han behövde den, luvan. Nu har han hittat ut, på andra sidan puberteten – Världens finaste tonåring!

  30. Anne-Marie Körling says:

    Ja, är det inte underbart det också. Jag skulle aldrig någonsin tvinga honom att titta ut för tidigt.

  31. fsklärare emelie a says:

    Saknar också ett reflekterande förhållande till varför du så ihärdigt särskiljer mellan könen men vill prata om individualitet. det är verkligen inte en fråga som enbart berör killarna! annars god läsning. i behöver mer reflekterande och diskuterande och mer tid att lära känna barnet inuti eleven.

  32. G says:

    Ensamma och ledsna killar kan prata av sig på http://www.killfragor.se – ett stödforum på nätet som vänder sig enbart till unga killar. Vi som svarar är vuxna, utbildade volontärer/pratkompisar. Sprid gärna i era nätverk!

  33. Anne-Marie Körling says:

    Jag tänker oftast inte pojkar och flickor utan elever. Vill inte särskilja utan hellre skapa lika möjligheter för alla. Men kepsen hör ihop med vårt förhållningssätt som oftast drabbar pojkar.

  34. Niklas speciallärare says:

    Jag undrar bara i vilken värld Anne-Marie Körling lever i. Jag ifrågasätter starkt hennes klimat i sitt klassrum om killarna måste ha ”något slags skydd, en keps som begränsar världen, en luvtröja att gömma sig i, begränsa och kanske skydda sig själv mot snabblängdväxten, mot omvärlden, kring gängligheten, kring näsan som växer, ansiktet som förändras i tonåren”. Skapa istället ett klimat i klassen och i skolan där alla känner sig trygga, har rätt att vara som de är och där ingen behöver ha komplex över en stor näsa eller att man växt eller inte växt snabbt, där omvärlden inte är något man måste skydda sig mot, utan något som man ser positivt på och som man kan lära av. Ett klassrum och en skola där tydliga ramar, regler och ständiga samtal förklarar och övertygar att ingen får kränkas. Vad Körling heller inte tar upp om det sydafrikanska skolväsendet är att aga är inte bara är tillåtet, utan också frekvent och systematiskt använt. Den skola jag arbetar på tar hand om de killar som inte den ordinarie klarar av. När de börjar hos oss har de keps och luvan ovanför den. De har vistats i klassrum som Körlings där de varit tvungna att gömma sitt rätta jag. Många som lämnar vår skola behöver inte dessa attribut längre. Man önskade att det skulle vara så även i Körlings klassrum och skola…

  35. Anne-Marie Körling says:

    Hej, jag beskriver kepsen och hur det kan bli när vi utan att säga till tar av den av bäraren. Självklart ska alla klassrumsklimat vara trygga och ge eleverna lärande. Jag har aldrig haft något problem med kepsar utan skrev mer av en tanke och reflektion kring själva debatten. Om mitt klassrumsarbete kan du inte uttala dig. Jag är glad att läsa att ni arbetar med det som gör eleverna trygga och lärande. Skolans mål. I all vänlighet. A-M

  36. Leif says:

    Det är killarna som har störts problem i skolan. Ändå lägger politiken och framförallt feministisk sådan allt fokus på flickor. det är helt absurt. Pojkar lämnas helt åt sig själva, ensamma. kanske ett resultat av en helt kvinnodominerad grundskola.

  37. Svenne says:

    Låt grabbarna få ha kepsen på, mobilen i örat med hög musik, luvtröjan över kepsen och ansiktet. Låt dom spöa på en lärarer som har traditionen att inne tar man av sig mössan, detta utan större reprimand, läraren kanske får sparken om han/hon tar tag i armen. Jisses, inte undra på att vi idag har Europas sämsta skola.

  38. Johan says:

    Är det bättre när tjejerna i klassen mobbar ut den tredje läraren i ordningen så att denne får sjukskriva sig eller tysta tjejer och killar får ta smällen för att ingen vill ta i eller ens se vad de håller på med utan alla vuxna istället koncentrerar sig på att trakassera den lugne killen med kepsen?

  39. Anne-Marie Körling says:

    Skolans värdegrund ska omsluta alla. Det du beskriver är inte skola för mig. Med vänlig hälsning, a-m

  40. Elizabeth says:

    Det har varit jättevärdefullt för mig att läsa det här om kepsfrågan. Det här är något jag har väldigt svårt att komma till rätta med om lärare. Jag vill att mina elever visar mig och andra elever respekt genom att inte ha ytterkläder på. Jag vill också att mina elever ska få se ut hur de vill om de mår bra av det. Jag vill inte flytta fram gränser och bidraga till utanförskap genom att vara för snäll mot elever med svag självkänsla. Jag inser också att deras kroppar växer och att de kan behöva en fas av extraskydd även om det är ytligt. Men jag inser också att en keps eller ytterjacka på hjälper till att förstärka en stöddighet, som ingen i klassrummet har någon glädje av. Klädkodsfrågan tar alldeles för mycket fokus kan tyckas, men det är starkt symboliskt och det finns inget enkelt svar. Jag tänker försöka vara tolerant, konsekvent, tålmodig, bestämd och så inkluderande som jag bara kan….

  41. Anne-Marie Körling says:

    Jag vill undervisa, låta undervisningen omsluta och inkludera eleverna. Tack för dina tankar. A-M

  42. Jenny says:

    Kaffe, en portion havregrynsgröt – och sedan några kloka inlägg från din blogg. Laddad för dagen och redo för en ny arbetsvecka. Hittar mycket energi här. Tack till dig!

  43. Michael says:

    Det finns ett ursäkt för alla dumheter. Barnen är medvetna om kepsförbudet och testar gränsen samt provocerar. Mina barn, idag 29 och 30 år, lärde sig tidigt att man tar av sig mössan när man är inomhus. I min egen skolgång fanns detta problem överhuvudtaget inte. Var ska vi börja och var ska vi sluta med att reformera? Vill vi ändra ett kulturellt beteende? Kanske vi sitter snart med baddräkt i skolan för att man inte ska säga ifrån?
    Ett folk har umgängesformer och en kultur. När jag uppvaktar en 80-åring så klär jag mig inte i jeans. Tyvärr är det även på detta område som vi blir mer och mer respektlösa både mot personen, umgängesformer och ett kulturellt samhälle.

  44. Fredrik says:

    Jag jobbar som lärare i skolans värld. Jag har alltid keps eller mössa på mig för det tillhör min personlighet. Och jag struntar fullständigt om mina elever har keps eller inte. Tycker att det är viktigare att de bemöter varandra med ödmjukhet och respekt och det sitter inte i ett klädesplagg utan det sitter i hjärna och hjärta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>