Pedagogikens väsen och barnets vilja att lära

Min kamera går runt mellan eleverna. De tittar på den, undersöker och jag tillåter dem att fotografera med den. Klart de ska pröva tänker jag. Svaret får de genast. Kortet syns i den lilla rutan i kameran.

Jag kan längta in i ett klassrum då jag ser de här bilderna. Jag skulle inte ha något emot att vara där en tid, pröva min lärargärning och utveckla mina tankegångar i en helt främmande miljö. Jag tror på barnet, jag tror på pedagogiken och dess utveckling i relation till barnen, jag tänker att lärandet är universellt och relationellt. Jag fick några dagar och det är jag oändligt tacksam för. Jag tror på mötet mellan människor och det lärande som tillför genom att någon bär något med sig in i detta möte. Det kan vara en berättelse, en kamera, ett ord, ett fotografi, en uppgift…

Anne-Marie

som vet att dessa skolbarn behöver mycket stöd och inkomster. Just nu pågår en liten insamling så att barnen kan få nya skolstrumpor. En ringa summa för oss här i Sverige men avgörande för dessa skolbarn.

This entry was posted in Barns rättigheter, Pedagogik, Verkligheten, Visionerna. Bookmark the permalink.

One Response to Pedagogikens väsen och barnets vilja att lära

  1. I den pojkens blick får man lön för mödan!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.