Jag funderar över barnets läroplan. Det är en läroplan som byggs upp utifrån ett större samspel med barnet. Jag tänker att vi ska se till barnet och vara med och förstå samspelet. Jag undrar ibland hur det vore om vi inte hade någon plan utan var tvungen att fundera alldeles från början. Det är en lek med tanken men jag tillåter mig att leka. Frågan är att konstruera en lärande modell, själva lärandet hos läraren och dokumentera såväl intresse som nyfikenhet och hur eleven relaterar och vad för lärande som faktiskt äger rum då. Jag brukar titta på arbeten utifrån att aktivera det jag ser av kunskaper och sedan titta hur dessa syns i kursplanen. Det betyder att jag först går till elevens arbeten och lär mig se det lärande som gestaltas där. Det jag ser dokumenterar jag:
- Jag ser att…
- Jag ser att…
Listan över vad jag ser brukar bli mycket, mycket lång. Därefter går jag till kursplanerna och ser hur elevens lärande synliggörs i dokumenten. Jag lär mig då att se över flera ämnen. Jag lär mig genom detta oändligt mycket om hur att lära mig se av elevens arbeten och hur jag ser hur flera ämnens kursplaner syns i elevens arbete. Det är viktiga saker vi gör då vi lärare lär oss bedöma.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
