De matematiska killarna och samtalen med dem

Det kom in en klass. De satte sig ned. Två killar hade tagit med sig en tidning som de hittat. Det var en katalog med priser och massor av smycken. De satte sig ned och pratade massor. De vände sig mot varandra och uttalade jättesummor korrekt. Jag blev genast nyfiken och lyssnade mycket noggrant på deras samtal. Smycken betecknas med K. Karat. Detta grubblade killarna på.

– Det handlar om något med guld.

– Man kanske betalar med K- någonting. Annars står det ju Kr?

Så bläddrade de vidare. De såg en jättekedja, halsband som vägde massor. Den var dyr. Den kostade… ?

– Kan du se vad den här kostar? frågade killarna den man som satt intill. Nu var han inkluderad och alla fokuserade sig på innehållet. Nu blev jag också pratnyfiken.

– En sån där vill jag ha, sa ena killen och pekade på en krona.

Nu börjar jag tänka. Hur förstår de alltsammans. Det är kronor att betala med, det är karat att beskriva guldet och kronor att ha som smycken. Jag skulle nog gärna vilja ställa lite frågor. Vilket jag nu också gjorde. Killarna gick i årskurs ett. Jag nämnde ingenting om matematik. För det var inte det som killarna ägnade sig åt. Nej, de grubblade på vardagligheter såsom ord, matematik, läsande och samtalande.

– Hur mycket är det här egentligen? frågade killen. Han vände sig till mig och fortsatte  – alltså hur gör man med dom här siffrorna?

Det är så här det ska vara. Det är barnens intresse som skall vara pedagogens ingång. Nu var vi fyra i utvecklingszonen. Ungarna i sina funderingar, jag i mina lärarfunderingar och väl medveten om min roll i denna utvecklingszon och mannen som inte alls var pedagog utan mer en bra vuxen med ett öga för barn som undrar över saker och ting. Jag tänkte – mer av just det vi nu gör. Vuxna som visar sitt genuina intresse för det som barnen intresserar sig för. Jag tänker – jag anar horisonten i barnens lärande och jag vill tänka på min roll i denna framtid. Att på något vis visa att den finns där. Från här och nu till därframme och sedan.

Skola är just här på pendeltåget. Här är skola fullt ut. Det finns inga kvadratmetersbegränsningar. Vi är i faktisk rörelse.

Jag blev pedagogiskt rörd, som alltid!

AnneMarie

This entry was posted in Matematikundervisning and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to De matematiska killarna och samtalen med dem

  1. Pingback: Inga matematiska begränsningar « Matematikundervisning.se

  2. Plura says:

    En underbar liten berättelse tycker Plura.

    Tänk om ”fröken” kommit med matteboken och tagit katalogen från grabbarna. Och sagt att nu ska vi räkna istället för att fundera på det där krimskramset.

    Tänk om alla lärare började prata matematik istället och de borde lyssna på den där kille på TED du har i en annan tråd.

  3. Mib says:

    Åh vilken härlig stund. Som guld. :-)

  4. Anne-Marie says:

    Ja, som guld var denna stund. Jag tyckte om oss vuxna runt barnen, jag tyckte om barnen runt oss vuxna och jag älskade samspelet: fokuset kring något vi alla blev intresserade av. Det genuina och autentiska. Då lär vi oss ihop, hur att vara, hur att umgås, hur att tänka. Det är omsorg, fostran och kunskap i ett och samma. A-M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>