Mail om diagnoserna och konsekvenserna

 

OK! för diagnoserna men finns det någon grund för behandlingsmetodiken. Det pratas så mycket om individuell undervisning, tystnad, elev-lärare interaktion men framför allt om hur synd det är om eleverna med diagnos. Att ”tycka synd om” är rent skadligt för i stort sett alla elever borde vara självklart. Elever med stora svårigheter behöver att man tror på deras möjligheter.

Vi lärare kan misslyckas ändå eftersom elevens problem är för stora, klassen var inte lämplig för eleven eller resurserna var för dåliga. Arbetar vi med det vi är duktiga på, dvs pedagogik, och utnyttjar vi kraften i att en grupp kan hjälpa varandra ökar våra chanser att lyckas oerhört mycket. Vi har våra svagheter allihop men håller vi oss till våra styrkor borde det ändå vara rätt!

Lycka till Anne-Marie!

Jag publicerar detta här. Jag tänker att det är bra att vi diskuterar just hur diagnoserna hjälper eleverna och verkar för den lärande rättigheten eleverna äger. Alltid äger.
Anne-Marie
Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 svar på Mail om diagnoserna och konsekvenserna

  1. Lisa skriver:

    Det är vi i skolan som ska möta eleverna, inte tvärtom! Om en elev får problem i mötet då är det oftast i miljön runt eleverna vi ska söka felet, inte hos eleven själv! Det är inte eleven som äger problemet!

    En diagnos kan möjligen ge en fingervisning hur vi ska ordna kring mötet med eleven, men betänk att vi alla är ”normalt förekommande varianter”. Oavsett diagnos eller inte så är det vi pedagoger som ska ordna runt eleven på bästa sätt. Det är det vi pedagoger ska kunna hantera!

    Alla ska ha rätt att få finnas, bli sedda, känna sig uppskattade och att de är värdefulla! Utan det, fungerar ingen undervisning!

  2. Arch Costanzino skriver:

    Vi lärare kan misslyckas ändå eftersom elevens problem är för stora, klassen var inte lämplig för eleven eller resurserna var för dåliga. Arbetar vi med det vi är duktiga på, dvs pedagogik, och utnyttjar vi kraften i att en grupp kan hjälpa varandra ökar våra chanser att lyckas oerhört mycket. Vi har våra svagheter allihop men håller vi oss till våra styrkor borde det ändå vara rätt!
    +1

  3. Anne-Marie skriver:

    Visst, så ska det vara. A-M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.