CITERAR
Kapten Cook
Till en början ville manskapet inte äta surkål,
men då började jag använda en metod som aldrig
slår fel med sjömän, och den gick ut på att alla
officerarna utan undantag fick order att äta.
Manskapet fick efter eget huvud ta så mycket de
ville, eller låta bli. Denna metod hade varit i bruk
en vecka innan det blev nödvändigt att duka alla
bord med en fast ranson, för sådana är sjömännens
temperament och tillvänjning, att oavsett vad man
ger dem att äta, hur bra det än är för dem, så glider
det inte ner. Och man hör endast klagomål över
den som hittade på detta. Men i samma stund
de ser att de överordnade sätter pris på det, blir
det något av det bästa i världen, och upphovsmannen
blir en satans bra karl.
A-M tänker
Jag tycker mycket om denna text. Den är överförbar till många olika sammanhang. I micro och macrosammanhang. Ledarskap är att leda genom att överföra tanke till handling, teori till praktik. Vid motstånd måste ledaren praktisk göra för att modella vikten av en handling. Denna handling utförs då av ledaren. Den som ska följa lär genom att ta efter, härma, och efterlikna den som kan och vet, vilket genererar handling ned i leden. Men den som följer måste få känna att det går att välja annat.
KÄLLKRITIKEN – Ja, det är nu så. Att jag publicerade denna text efter att ha läst den – ur vad jag trodde var En världsomsegling under havet av Jules Verne 1870, eller ur Kapten Nemos bibliotek av Engqvist. Jag gick till biblioteket och satt där i två timmar och bläddrade noggrant igenom varje sida i den äldsta av Jules Vernes böcker och fann att jag var nog inte rätt ute, därefter tog jag mig till Enqvist bok och gjorde samma sak med den. Jag satt på biblioteket i Haninge, och frågade två bibliotikarier om vad de kunde tänka kring mitt dilemma. Nu har jag sökt interaktivt hos Nationalencyklopedien och hamnade till slut på Kapten Cook i Wikipedia. Jag ber därmed att få återkomma.
Anne-Marie
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
