Lektionsidé: Vad min Avatar bör veta om mig

Jag är kött och blod. Jag är jag. Och jag skriver. Här och där och lite var stans. Kanske är min identitet plagierad och sparad. Kanske dyker jag upp om 150 år. Om det är så så hoppas jag träffa en hel del andra från just den här tiden. Ser fram emot en reunion.

Och då kanske jag ska passa på att säga:

• att jag gillar korv med bröd, men bara den sort som NK´s korvkiosk, Sthlm, säljer.
• att jag gillar att sitta på en ö och titta ut mot horisonten
• att plaska med nakna fötter i kallt vatten och sörpla kaffe på en brygga är en stund jag kan drömma om
• att jag kan bli godissugen på vita stora sockerbitar
• att jag älskar vackra kaffekoppar och hoppas att Zoegas kaffe finns att dricka då också
• att jag aldrig har matat duvor i en stadspark
• att jag aldrig varit i Kanada
• att jag aldrig har gått på lina
• att jag en gång trodde att jag kunde bli en prima ballerina
• att jag älskar Ballerinakex
• att jag väljer att äta en hamburgare på McDonalds
• att jag tycker morötter är goda om de har stått i vatten i kylskåpet
• att jag inte kan rita om jag inte har en speciell penna och gärna ett speciellt papper
• att jag inte tycker om att skriva för hand med penna och papper
• att jag är nyfiken och tänker att det mesta ordnar sig – det vill jag att min avatar ska tänka
• att jag ibland kan rädda en fluga som hamnat på rygg
• att jag bär sniglar över gatan
• att jag ibland vinkar åt en gammal tant
• att jag gillar Top Hat-glassen
• att jag älskar bokstaven g för att den ser så rolig ut
• att jag har mycket smör på smörgåsarna… jag tar saker och ting bokstavligt
  
• att jag sjunger högt då jag är glad…
• och blåbär plockade efter att man badat och klivit några steg in i skogen för att skaffa en efterrätt … det är barndom
  
• och om jag skrivit fel här så kan det hända att det blir fel i framtiden… men då tar jag och min Avatar hand om det och ställer saker och ting tillrätta

Den här tanken gillar jag. För allt jag gör nu måste jag på något sätt ansvara för i framtiden. Jag tänker också på att vår tid nu är i färd med att utvecklas till ett verkligt kommunikationssamhälle där det i verkliga livet fortfarande är ganska tyst. Vem pratar med någon okänd på bussen? Vem twittrar med någon från samma plats? Kanske kan detta vara en lektionsidé! Jag skulle definitivt göra den till det! Då handlar det om våra spår, vem vi vill vara ur ett annat perspektiv, relation till mig själv här och nu, ansvaret om nutiden, förståelse för historia, textrörlighet – dvs mellan texter och mig själv. Vad min Avatar bör veta om mig för att låna av mig någon gång i framtiden.

Anne-Marie