Det är oroande. Betygsskillnaderna är för stora och blir större och de elever som lyckas har föräldrar med goda inkomster. Det skrämmer mig. Jag tror frågan om varför har ett spektra av svar. Jag tror ett av svaren kan ligga i att skolan inte har förstått de styrdokument som ligger till grund för skolan sedan 1994.Vi har haft en läroplan med kursplaner som ska verka för varje barns utvecklingsmöjligheter.
Att vi misslyckats med detta visar ju siffrorna och tabellerna. Betygsskillnaderna ska absolut inte handla om föräldrars inkomster. En gång i tiden fanns det möjligheter till så kallade klassresor (tycker inte om ordet, kanske vi kan tala om utbildningsresor vilket i så fall handlar om den obligatoriska skolans uppdrag). Nu tycks dessa resor gå till en ändhållsplats där tåget sedan vänder.
Men kopplingen till läroplanens intentioner syns också borta och försvunna. Den skillnaden som påvisas klingar illa med den förståelse jag har för uppdraget i styrdokumenten. De vilar ju i Lev Vygotiskijs teorier om varje elevs rättighet att bli utmanade och få ingå i ett lärande värt namnet. Här har ju skolan inte lyckats. Att föräldrar med pengar har barn som kan mer ställer jag mig frågande till. Däremot att dessa föräldrar kanhända har större möjligheter att vidga sina barns möjligheter vid sidan av skolan, med rika tillgångar på datorer hemma, och med andra aktiviteter som utmanar och utvecklar och som sammantaget påverkar också kunskaperna eleverna kan ta med sig in i skolan och som kan stötta den teoretiska förståelsen som skolan undervisar om. Frågan är om skolan samspelar med synsättet att alla ska lyckas, eller om man räknar med att en viss procent inte lyckas, och nöjer sig med att det är så.
Att skolan inte är jämlik eller likvärdig skulle ju inte kunna vara möjligt rent teoretiskt. Att den är det i praktiken ser vi ju svart på vitt. Vi har dokument som ska säkerställa en skola för alla. Dessvärre är jag osäker på vilka dokument som styr skolan i praktiken. Det är många läroplaner inom en skola, vare sig vi vill det eller inte. I skolan råder olika kunskaps – och människosyn vilka hämtar näring ur förlängesedan dokument. Skolan måste ta sitt ansvar här. Vi måste börja tala om det som är gemensamt. Inte tro att vi gör det.
Jag tänker inte lägga någon skuld på lärare, vi fick LpO-94 utan att få lära oss den. Det skedde samtidigt som stora skolreformer sjösattes, kommunaliseringen kom vilket i sig är stort och omfamnade skolan på ett nytt sätt, rektors roll kom att bli en förvaltare med uppdrag mot ekonomi snarare än pedagogisk ledning, lärare fick nya kursplaner och dessa mottogs utan större förståelse eller med medvetenhet om implementering, processande och uppföljning av att lärare börjar utveckla en relation till en mål-och resultatstyrd skola.
Att det också handlade om en teoretisk förändring, från Piaget till Vygotskij, kom aldrig någonsin upp till ytan. Den socialkonstruktivistiska kunskapsyn som läroplanen omfattar blev därför inte alls förstådd eller genomförd. Det blev grumligt i svensk skola. Det är en stor förändring att börja tänka i nya banor och mot en ny fond. Det tog många, många år att upptäcka teorierna kring vilka skolan skulle börja arbeta. Och det kräver sina dagar. Under samma tid går barn med dagliga rättigheter i skolan för att lära sig för nu och inför framtiden. Vygotskijs tankegångar kom att hamna i skymundan, och i realiteten kom Piaget (om hans teorier där mognaden spelar en större roll än hos Vygotskij) och Lgr 80 att fortsätta råda. Men hur skulle lärare själva förstå det här. Läroplanen LpO-94 hade vackra ord och innebörder. Läroplanen var liten i sitt omfång men så stort uppdrag och utvecklingsåtagande åt oss i skolorna. Där är alla ansvariga. Men ingen fick hjälp.
Klart att skolan ska vara innehållsrik och betydelsefull för alla elever. Har vi råd med något annat? Och självklart ska vi ta ett samlat grepp om skolan. Vi får inte överge professionen, dess vilja, styrka och den närhet yrket har till barn och ungdomar.
Jag ser med oro på den nya reviderade Skola 2011 och implementeringen av den. Om detta inte äger rum med kvalitet och tilltro till lärares vilja att göra det bästa av sina åtaganden så kommer också denna läroplan att hamna i ett vacum. Det kan vi inte tillåta oss, inte för eleverna eller för lärarna, inte för någon skola alls. Oavsett skolform.
Dessutom är det så att svensk skola måste samspela med utbildningstankarna utanför Sveriges gränser. Det är arbetsmarknaden som kräver det – den är global. Den kräver mer av oss alla än vi någonsin kan föreställa oss. DN publicerar idag ett varningsvrål från Stefan Fölster – den om ungdomsarbetslösheten.
Den är hög i Sverige. Bland den högsta i EU. Var fjärde ungdom lämnar idag gymnasieskolan utan att ha betyg eller fullföljt sin utbildning. Finns det ett samband mellan skolans uppdrag och det som sker när man som 16 åring lämnar sin grundskola till ett gymnasium där IV-programmen tenderar att utvecklas till de största gymnasieprogrammen? Klart att det måste finnas något samband mellan skolans uppdrag och det som sker när man lämnar sin skola för att inte skrivas in i arbete. Det är förödande för unga människor till ett utanförskap som vi inte kan föreställa oss.Unga människor måste in i samhället.
Arbetet är en kungsväg till att bli en samhällsmedborgare med någon liten tilltro till det möjliga och det framtida. Skolan är riksvägen!
ANNE-MARIE
*********************************************************************************************
Anne-Marie, som funderar på en idé – ska till skolverket i augusti och prata om den!
och så här ser lite av Twitterdiskussionen ut:
@kristermagister Jag läste ditt inlägg, jag har också skrivit. Jag tänker mer i läroplansarbetet som ägde rum utan att äga rum.
kristermagister@Korlingsord Jag såg det. Jag tror inte att läroplanen är ett problem, snarare betygs- och provhetsen som ger ytliga kunskaper.
Korlingsord@kristermagister Men det är så få som riktigt förstår läroplanen – och hetsen ligger både hos lärare och elever. Vi pressas på!
kristermagister@Korlingsord Ja, det är en stor fråga. Jag förstår din tanke om läroplanen, men de flesta lärare påverkas av mer direkta direktiv.
Korlingsord@kristermagister Visst är det lite märkligt – vi har ett nationellt uppdrag och det är gemensamt – men sedan kommer annat emellan! Trist!
kristermagister@Korlingsord Ett större problem är nog snarare att kommunpolitikerna inte förstår läroplanen och styr utifrån andra kriterier (ekonomi).
Korlingsord@kristermagister Jo det är nog sant. I min kommun Haninge tänker de annorlunda. De visar att skolan kan!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Pingback: Tweets that mention Betygsskillnaderna – i en skola för alla? « Anne-Marie Körling -- Topsy.com
Pingback: Klasskillnaden förstärks i skolan « You're no different to me
Jag vet inte om jag ställer någon till svars – men skolan fick oändligt många nya uppdrag och nytt styrsystem, allt på en och samma gång. Jag vill inte att den kommande kursplanerna försvinner i samma röra. Vi är alla förlorare på det. Jag tror vi ska vara väldigt noggranna när vi erövrar vårt uppdrag denna gång, oavsett vad vi tänker och tycker. Vi har stora friheter i kursplanerna och läroplanerna, inte ens det vet vi om. Nu är det dags att befolka läroplanerna. Ordentligt. A-M
Pingback: Lärare – Befolka skola 2011 « Anne-Marie Körling
Anne-Marie – slående debatt.
Det är skrämmande att lärare och rektorer inte vet att läroplanen är det krav ni i skolan på vilka mål ni ska nå när ni undervisar. Skulle frankt säga att det är en processkatalog över vad det pedagogiska arbetet ska nå. Ni är lyckligt lottade. Ingen annan bransch mig veterligen har det så förspänt för att genomföra jobbet.
Och som sagt vad friheten anbelangar har svensk skola haft den sedan tjugo år tillbaka på HUR ni ska göra för att nå de nationella målen. Problemet jag uppdagar när vi kör SMARTA mål kurser är att ingen i skolan jobbar så. Och de lärare som lärt sig detta är lyriska över att de själv kan sätta sina mål, men göra det utifrån de övergripande nationella målen och inget konstiga mål som ovetande kommunpolitiker hittat på.
Pluras något eldfängda inlägg i sommarvärmen vid Mälaren strand.
Tack Plura. Tack för det. Det värmde. A-M
Håll tillgodo. Jag går ut och rycker lite ogräs.
Får se om jag blir mer eldfängd eller bara trött.
Jag önskar mig en sådant het debatt om förskolans verksamhet och roll i samhälle.
Jag är rädd att även vi har en nationell läroplan sedan ’98.Det var inte precis igår och under tiden har utbildats några serier förskollärare och barnskötare. Ändå, har jag en känsla att i själva verket tar över en och en annan pedagogisk inriktning, man prickar någonstans att man jobbar med språk, matte, sång, rörelse, man har utflykter och utevistelse för så säger minsann läroplanen. Och läroplanen är bara en broschyr som man har läst någon gång och ligger och dammar på en hylla.
Under sista året har jag varit minst en gång i månaden på olika föreläsningar och fortbildningar, mest riktade på pedagogisk dokumentation. I bästa fall har läroplanen nämnts i farten och mest med den budskap” det kommer snart en ny läroplan”. Vi är ”on hold” i väntan på en ny läroplan?!
Vissa är kritiska till den gamla, andra till det nya. Men oavsett vad man tycker jag ser inte någonstans att läroplanen är ”frivilligt”. Och det blir inte bättre om man lägger den år sidan istället för att jobba aktivt med den, reflektera, samtala, debattera kring den.