Skolans negativa språk – vänd på språket

• Vi ska stötta – varför inte utmana
• Vi ska rätta – varför inte beskriva det som ÄR rätt
• Vi ska tysta – varför inte läsa något högt eller börja med att ge ett innehåll
• Vi ska skicka iväg ut – varför inte lösa problemet här och nu
• Vi ska leta fel – varför inte undersöka hur just det här går att förstå
• Vi berättar vad eleven kan – men så säger vi bara det som eleven borde kunna
• Vi ringer hem när det går fel i skolan – aldrig när eleven gjort något bra
• Vi pratar mer om det vi misslyckas med än om det vi lyckas med – Varför inte låta lärarkollegiet vill, våga och kunna
• Vi pratar alltid om bristen på tid – varför inte berätta vad vi gör och faktiskt hinner
• Nu ska ni vara tysta och lyssna på mig – Det jag sedan säger ska vara värt att lyssna till

Jag tänker att vi kan realisera vårt yrke med vårt språk. Det är inte hela lösningen. Men det är en del av problematiken. Hur vi talar skapar också våra tankar. Det går att styra med rätt frågor, rätt ord och vända halvtomma glas till halvfulla. Det är en övningssak. Det handlar också om vad man vill se. Vad vi vill göra kan vi lätt åstadkomma med våra ord.

Sen kan vi börja leva orden!