Rätt och felkulturen: ”Men det måste ju vara något fel…”

– Det måste vara något fel, säger den jag talar med i telefonen. Förstår du inte det! Det måste vara något fel.

– Jo kanske att jag förstår att det måste vara något fel, men jag tänker inte så. Jag tänker här och nu. Jag kan inte påverka det som var en gång, eller söka förklaringar där, jag kan bara göra något här och nu. Det spelar inte så stor roll…

– Men du måste ju förstå att felet måste hittas, du vill väl ha en förklaring, säger personen ganska så arg och högljutt… du vill väl det?

– Men här och nu skapar jag något nytt. Det kan inte vara så att det som var igår måste förklaras idag. Idag kan det som var igår förklaras i ljuset av det nya. Men det som var igår kan hindra mig att se något nytt och inte ge mig redskap att se just nu och här. Vi är här och nu!

– Men felet då, du måste väl…

– Nej jag ser inte så på saker och ting. Jag ser här och nu. Och det har tagit mig väldigt lång tid att komma hit. Det som förklarades som fel gör ingen skillnad för det som sker idag. Jag har ingen användning av felet för att förklara det som sker här och nu. Det som händer händer precis nu. Och den stunden måste jag ta vara på. Det är den pedagogiken jag tar fasta på.

– Men det är ju något fel på hela din tanke… säger den jag talar med.

– Jag ser inte så på det… jag ser inte det som är rätt eller fel… vem vill du själv helst möta… vem vill du helst bli förklarad av, förstådd genom och hur vill du se möjligheterna?

Det här inlägget postades i Formativ bedömning, Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden, Verkligheten och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Rätt och felkulturen: ”Men det måste ju vara något fel…”

  1. Plura skriver:

    Så göra rätt från början är inte bra eller? Bra med en positiv inställning, funder bara hur så många gigantiska ”felträsk” det finns. Plura

Kommentarer är stängda.