Någon säger:
Du är du!
Du är som du är.
En någon som inte är nöjd med att du är du.
Som ser en annan i dig
och vill ha någon annan i dig.
Någon ser den som ska skapas.
Den som ser sig som den som kan,
får och naturligtvis ska skapa någon av den du är.
Du blir någon som någon annan ska göra om.
Du förlorar din gräns.
Du värderas ned och upp beroende
på den som inte är nöjd med dig.
Du värderas otydligt.
Du får din värld, dina tankar, dina berättelser,
dina åtbörder, dina handlingar, ditt väsen,
ditt allt… dina förtroenden…
benämnt och värderat av någon annan.
Någon som tagit sig den rätten!
Du blir ett objekt.
Som objekt kan du bli ett projekt.
Göras om.
Förändras.
Passa in.
Den som gör dig till objekt tar sig rätten att
göra dig till prejektobjekt.
Och visar själv upp sig
som stor och allsmäktig –
Den som har rätten att…
Ett litet, litet jag
får kämpa väldigt, väldigt mycket
för att tänka gott om sig själv,
för att hindra värderingen makt
att flytta inombords
och bli sanning.
Jag tänker i mänskliga rättigheter:
Jag är jag!
Jag är Anne-Marie!
Anne-Marie är Anne-Marie!
Det är den jag är.
Allt det jag skrivit i dessa fyra
meningar är mina rättigheter.
I mina rättigheter finns mitt ansvar.
Mitt ansvar att
se dig på samma sätt.
Anne-Marie
som ser detta inlägg som ett inlägg
i hur att bedöma,
hur att inbegripa barnkonventionen
i bedömningarna…
och inte göra sig herre över någon
utan samspela med det som följer i
nästa blogginlägg!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
