Det finns många anledningar till den. Oftast handlar det inte om att inte vilja gå till skolan utan att kanske av olika anledningar inte kunna gå till skolan. Jag tycker Christer Magisters tankar är värda en genomläsning.
Jag har varit lärare till yngre elever och dessa skolkar inte så ofta. De kan komma försent till lektioner och detta av olika anledningar. Men skolk och för sen ankomst signalerar något. De högstadieelever jag har mött har lärt mig hur komplext det är med skolkandet och hur illa svårt det är att bryta den nedåtgående spiralen själv. De flesta elever vill faktiskt vara i skolan men kan av olika anledningar hamnat i situationer som gör det omöjligt för dem.
Skolk är en sak som skolan är skyldig att hantera och den ska nog hellre betraktas som en skolutvecklingstanke. Det kanske mäter skolans förmåga också? Vad gör att elever skolkar? Hur välkomnas de tillbaka då det vill bryta mönstren? Det kan också vara en signal på att något måste uppmärksammas och eleven inte har något annat språk än att visa antingen sin frånvaro eller sin störande närvaro. Som om signalen kunde låta – se mig – gör något!
Målet ska självklart vara nolltolerans. Men om den ska synas på betygen vet jag inte. Däremot tror jag på det lagförslag som säger att lärare och skolledare omedelbart ska reagera och signalera detta skolk till hemmet. Och det genast och omedelbart. Till eleven ska skolan signalera
– Vi saknar dig. Du hör till oss i skolan. Kom! Oavsett.
Då det gäller införandet av skolk i terminsbetyget och inte i slutbetyget – jag vågar inte yttra mig då jag har för lite kunskap i betygsfrågan. Jag gläds åt att man skiljer terminsbetygen från slutbetyget. Det sista dokumentet eleven får med sig från sin skoltid inte visar fram annat än elevens kunskaper och betyg på dessa. Hurvida skriftliga omdömen kommer att åskådliggöra skolk och ogiltig frånvaro är en sak som rektorn ansvar för.
Det slår mig – men jag kanske är helt fel ute – att det står ingenting om hur många lektioner som eleverna har väntat utan att det har kommit lärare eller vikarie – inget om det antal ofrivilliga håltimmar som eleverna kan komma att ha under sin studietid. Dessa är inte angivna i terminsbetygen heller. Trots att de kan komma att påverka elevernas resultat. Alltså bristen på undervisningstid.
Kanske dessa också ska stå i terminsbetygen – anta ofrivilliga håltimmar?
Lite andra tankar från Twitter:
And wouldn’t it be better if he fought for a school that is so great and so interesting that no kid WANTS to be abscent?
Swedish Minister of Education wants absence to be written into the final grades. – Wouldn’t it be better to ask WHY the kids are gone?
Nybloggat: Krafttag mot skolk i skolan: Trots att jag tycker att flera av Björklunds förslag inom skolpolitiken är… http://bit.ly/btHcEj
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Pingback: Tweets that mention Funderingar om skolket « Anne-Marie Körling -- Topsy.com
Visst är skolan skyldig att hantera saken, och är det någon som bör få skolktimmarna skrivna på ett betyg varje termin så är det lärarna och skolledningen. Eleverna och föräldrarna behöver en mer regelbunden kontakt med skolan än så.
Jag tycker också att lärarna ska reagera på skolk och meddela hemmet omedelbart, men sedan är det viktiga att någon som eleven har förtroende för sätter sig ner med eleven och för ett seriöst samtal om orsakerna till skolket och sedan tar tag i saken. Man kan inte nöja sig med svaret ”orkade inte” och tolka det som att eleven är lat och ta till straffåtgärder. Ofta handlar det om mobbning och inlärningssvårigheter, eller ännu allvarligare sociala bekymmer.
När det gäller själva det tekniska med betygen så är ju faktiskt inte terminsbetygen annat än lappar till hemmet om vilken kunskapsnivå eleven har uppnått i olika ämnen, och vad har skolktimmarna där att göra? De bör ju vara kända sedan länge och familjen bör redan vara delaktiga i åtgärderna för att komma tillrätta med saken.
Tack Christer. Det ska upp i skolans vardag och det omedelbart. Straff tror jag inte heller på. Det nära samtalet med eleven tror jag mer på. Det finns alltid anledningar som inte ytterligare ska försvåras genom straffåtgärder – utan insatser och stöd.