Vi säger – jag kan inte…

Jag hörde mig själv säga – NÄE, Jag kan inte springa…

Vad jag borde säga är att jag tycker inte om att springa. Men så säger vi inte – vi säger att vi inte kan. Det här bestämde jag mig för att utmana. Jag kan springa sa jag till mig själv. Så här lät det:

– Anne-Marie – du kan ju visst springa…

– Kan jag, svarade jag till mig själv.

– Ja, du sprang till bussen häromdagen, sa jag.

– Gjorde jag…. gjorde jag ju inte alls… sa jag.

– Jo, det gjorde du visst, på höga klackar dessutom, sa jag.

– Va? Näe, jag kan ju inte springa…

Så ungefär lät mitt samtal med mig själv. Det sade jag inte direkt högt utan väldigt, väldigt lågt, och utanpå log jag så där som man gör när man har en inre konflikt i sig själv.

Idag sprang jag. 3 km. Det handlade bara om att säga att jag kunde. Och det kunde jag. Sedan är jag lite fåfäng. Jag vill också. Ser ju bra ut. Att springa menar jag.

(Anne-Marie, var lite ärlig nu, du såg ut som du höll på att svimma och den där svettigheten – kallar du den snygg)…

Ja, jag gjorde det. Jag sa att jag kunde. Det visade sig ha effekt. Imorgon kanske jag kan. Kanske att jag säger till mig själv att jag inte kan. Då kan jag inte. Men som sagt… jag sprang!

Det här inlägget postades i Hinder för lärande. Bokmärk permalänken.

5 svar på Vi säger – jag kan inte…

  1. Lisa skriver:

    Det egna tänkandet styr mycket mer än vi tror! Det är stor skillnad på Jag kan! och Jag kan inte!

    Och kan vi pedagoger förmedla till våra elever att vi tror på deras förmågor, då får vi oftast skåda fantastiska resultat. Och elever som växer i det egna självförtroendet! Och vågar!

    Till alla som ska börja jobba i morgon, tänk positivt på vägen till arbetet så blir starten mycket bättre! Vi är ju faktiskt våra kollegors och elevers arbetsmiljö! 🙂

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Japp… så är det… vi är ju faktiskt i oss själva får arbetsmijö- Tänk så mycket vi kan göra och skapa ihop. A-M

  3. pia skriver:

    Anne-Marie!
    Jag har ett ord från ett av mina barnbarn till dig. En underbar ”unge” på 4år, som precis som du berikar orden i språket. Han säger – Jag tänkerinte ihåg!
    (Jag kommer inte ihåg!)

  4. Plura skriver:

    Visst kan vi bara vi vill.

  5. Anne-Marie Körling skriver:

    Mumma – med barn och hittapåord – de är bra ord. A-M

Kommentarer är stängda.