Det är något jag letar efter – detta att det har varit ett barn här. Ja, eller där!. Idag såg jag en drakballong som letat sig upp i köpgallerians takfönster. Ballongdraken höll sig där uppe och tryckte sig mot fönstret som om den sökte friheten. Det barn som släppt sin ballong var inte längre kvar. Jag undrar så om ballongen orsakat förundran, gråt eller bara nyfikenhet. Jag tror det handlar om hur vi vuxna hjälper barnen med sina känslor. Om vi förfäras över ballongens lösfrihet och dans upp mot taket så blir det så för barnet. Om vi istället fyller ballongfärden med nyfikenhet kanhända att barnet upplever det.
Barn leker på offentliga platser. Jag fann några kor och hästar hos en optiker. Bordet var ett litet bord för barn. Djuren var ordnade i relationer. Jag tänkte – så tänker nog ett barn. De tänker gemenskap. Jag funderade över det ensamma fåret som stod lite för sig själv. Jag tänkte på barnet som säkert försökte koppla samman fåret med någonting. Jag hade gärna varit i närheten för att undersöka hur barnet tänkte. Jag tror ofta att barn sitter för sig själva och att väldigt få frågar dem om vad de gör och vad de gestaltar.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag tänker att jag är vuxen, men med ett barns ögon vill jag se och uppleva min och deras vardag. I morgon skall jag med ett barns ögon och öron få följa dina ord, väntar med ett barns iver inför paketet.