Personligen tycker jag att de framtagna kursplanerna i samtliga ämnen gör det lätt att förstå vad jag ska omsätta i lärande – såväl i form som av innehåll. Kunskapskraven har jag försökt att förstå mig på och har ingått i en del diskussioner med min förvaltningschef Mats Öhlin. Vi diskuterade om man inte kunde skilja ut dokumenten och göra två. Kanske ska man särskilja dem åt och i långsammare takt arbeta fram kunskapskraven. Det borde kunna vara möjligt. Det kommer ju faktiskt dröja innan själva kursplanen blir den rådande i skolan och det kommer att generera en hel del bedömningsdiskussioner. Dessa kunde vi alla få ta del av så att vi samtliga utbildas.
Till detta behöver vi mängder av elevgensvar på själva undervisningen så att vi kkan skapa förebilder och modeller av vad som är de elevarbeten som motsvarar kunskapskraven kan innehålla. Vi behöver mängder av exempel. Det måste vi ha och oavsett om kunskapskraven kommer i samma paket så måste vi lärare ge varandra goda underlag som vi kan diskutera och samtala kring. Så tänker jag!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Anne-Marie, därvidlag kommer du att bli bönhörd. Förordningen Lgr11 innehåller bara syfte och centrala innehåll. Kunskapkraven per betygssteg är något som kommer som föreskrift från Skolverket.
Och de fick ett uppdrag att förtydliga kunskapskraven i varje ämne under hösten eftersom regeringen inte var nöjd med förslaget i SKOLA 2011. Man ansåg dem något otydliga. Så största möjliga tydlighet i kunskapskraven är anmodad av regeringen. Plura
Man brukar säga att allt kommer igen och så även nu. Vi som varit med om några läroplaner känner igen oss i den nya. Och den känns faktiskt trygg!
Vi får dock inte glömma att det fortfarande krävs bådelyhördhet och respekt för eleven och dess lärande, det är mötet som är det viktiga, inte kunskapsförmedlingen. Återigen dialog, inte monolog!