Det är så att om jag tänker – allt är nytt – så förhåller jag mig till saker och ting som om de vore nya. Det betyder att jag håller ett nyfiket öga på sådant jag vet är ofantligt bekant. Men om jag inte gör det så kan jag inte se det nya jag ska undervisa om. Det som är vant och invant hos mig, lärt och utnyttjat, är nytt för den som aldrig tidigare mött det jag kan. En bokstav är en ny bokstav för den som inte har sett bokstaven förr. Meningen är betydelsefull för den som aldrig tidigare läst den. Det utnötta citatet är alldeles fantastiskt för den som nyss hörde det för första gången.
Jag är så rädd att min gamla vana ska störa det för dem som är i färd med att lära. Jag måste därför hålla mig en aning vaksam på min egen tristess och min vana och förtrogenhet. Jag måste göra nytt. Om och om igen!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
