Stockholm ligger i vintervila. Varje snöflinga bäddar in. Och promenaden runt vattnet kantas av det vita. Vandrande i det vita försvinner alla tankar. Vädret tar oss i besiktning. Kräver ett klivande, traskande, motvindspromerande och slutligen försvinner vi in i det vita ingenting. Och tankarna blir väldigt stilla. Som om de också vore flingor, snöflingor, och unika steg gör att allt faller på plats.