Jag har en levande berättelse kring mjölk. Jag kan inte bara tänka att jag köper smör, grädde och fet mjölk utan att tänka ko. Jag vill ha en personlig berättelse kring det jag köper och den skapar jag gärna. Så leker alltid mina ord, tankar och bilder inom mig. Jag kan bli full i skratt åt det tokiga i att stå i matbutiken och tänka på min ko i södra Frankrike som gladeligen hoppar omkring på vackra generösa ängar och betar lite här och där och muar kovänligt till andra kor som också mumsar i sig av det gröna.
Sånt här som kor pratar jag aldrig om. Men mina inköp blir så mycket roligare på detta vis. Och så bygger jag på historien då jag köper min surmjölk, min franska smör och plötsligt märker jag att jag har någon att dela berättelsen med. Då blir vi till kring det vi berättar. Vi gör våra historier tillsammans. Och så gifter sig idén med berättaren och lyssnaren, och i gemenskapen skapas något nytt, orden som var mina blir våra.
Detta är den vackra berättelsen om mjölk, kon Mathilde och här är fotografiet som jag sänder ut mot er alla men riktar mig mot någon alldeles speciell. Där tar berättelsen sin form och utvecklas i meningsutbyten. Det är ett vackert ord: Meningsutbyte! Låt oss!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
