*-Lucka 2-*
Jag slår på måfå i min ordbok – och finner det fantastiska ordet…
***P R O G R E S S I V F J Ä D R I N G***
Va?
Vilket tråkigt ord!
Om fingret hade hamnat ovanför progressivfjädring
hade jag fått skriva om
PROGRESSIV
som betyder vara positiv till förändringar och utveckling.
Det ord jag måste skriva om nu är
”progressivfjädring”
som mer handlar om
”hur ett system ..bla…bla…bla… ökar med belastningen”.
?
Men så inser jag… att ibland är man en belastning
då man är positiv till förändringar.
Anne-Marie,
imorgon slår jag upp något annat
och då tänker jag mumsa i mig massor
av pepparkakor, russin och nötter,
och när jag har gjort det ska jag putsa på mina julrim.
Hej!
Ja. Jösses.
”Progressivfjädring”. Lattjo ord tycker jag.
Tänker på Werner.
”Vem är ej ett barn”
”… En dag i mitt sjuttionde levnads-
år då jag försökte erinra mig hur
det kändes
att vara nykomling i världen och
på egen hand
hitta dess sju och sjuttio ingångar
fick jag hjälp av en professor eme-
ritus, herre över sju språk,
som gråtfärdig stod i tamburen
och letade efter handens infart i
en rockärm.
Han ville själv.
Och vem av oss är ej ett barn
och vem är ej professor?”
Werner Aspenström. Ur samlingen ”Varelser” från 1988.
Ja, kära nån …
Nog vill man förnimmat ana en helhet bortom de
förbiflimrande sinnesintrycken.
Så roligt att du funderade på lucka två… välkommen Thord och med dig har du Werner Aspenström… jag älskar en dikt av honom… om den lilla larven som kryper över bladet och ser ut över verkligheten. A_M
Vad mysigt att du jular eller var det hjular med ordet progressivfjädring…Låter som Citroen, den där franska bilen….
Vackert ord.
För mig kommer alltid ordet ”progressiv” alltid att vara knutet till 70-talets politiska musik. Den kunde ha haft nytta av lite mer gung – eller fjädring.
I engelsk musik betydde ”progressiv rock” ungefär ”komplicerad musik”.