Barnen! Ja föräldrarnas absolut viktigaste är de – barnen. I skolan blir de elever. Och ibland skiljer sig skolans berättelse från hemmets berättelse om eleven, barnet. Det är svårt att vara förälder, lita på en skola och ibland tycka saker och ting om läraren. Det är också svårt att vara lärare till föräldrarnas barn. Det är frågor som finns i rummet som hela tiden måste besvaras av läraren. Ser du mitt barn? Tycker du om mitt barn? Det är de frågor som måste besvaras i alla möten med föräldrar.
Det är också viktigt att förstå att läraren har en profession och ett ansvar om elevens lärande. Att svåra saker ibland måste sägas om barnets lärande. Jag tänker att det ofantligt viktigt att tala om det som är kärnan i skolan – just elevens lärande. Och då bör vi inte förhålla oss subjektivt, känna med den berömda magen, utan ha sakligheten i det vi ser och det vi kan berätta. Jag tycker också att vi ska berätta om det som äger rum av lärande och gärna så ofta som möjligt. Vi har en tendens att berätta om andra saker.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
