B A J S K O R V * B A J S K O R V * B A J S K O R V * bajsKORV * bajskorv * bajskorvslektion * 

Idag kom en lärare fram till mig. Med glittrande ögon berättade hon om en lektion hon gjort och som hon fick då jag föreläste om lektioner kring ord och skiljetecken. Läraren lös så där vackert som lärare lyser då lektionen blev glad, lycklig och innehållsrik. Jo, hon valde att ge fokus åt ordet – bajs. Barnen gick i förskolan. Ordet låg som en bajskorv på ett brunt papper på golvet – i cirkelns mitt. Eleverna blev eld och lågor.

Det talades om hur fiskar bajsar, det talades om hur stora koblaffor är, det talades om maten som kommer in genom munnen och hur magen arbetar, det handlade om allt mellan himmel och jord. Det handlade om vilka frågor ungarna ställde. Det handlade om var man kunde säga ordet, vad som händer om man säger ordet. Vad det är för ett ord? Om det är ett skrattord? Om det är ett fint ord?

Det blev ett jättearbete berättade läraren. Det blev bajskorvsjämförelser och …

Läraren tog tag i mina överarmar; – Du det blev ju så bra. Det blev så bra. Det blev så roligt och en av de små kunde skriva bajskorv och var jättelycklig över det. Och så elevnära det var. Så elevnära.

Hur jag berättat om lektionen – ja, det är lång tanke bakom det jag menar, en lång idé som slutligen mynnar ut i att ordet ligger, finns, är i rummet. Då ser det så enkelt ut. Det är pedagogiken bakom hur, vad och varför som gör mig till lärare. Det är mycket tänk som utvecklar oss till pedagoger. Trots att det i andras ögon kan se ut som en skitsak.