Medpromenerarsamtal

Helena von Schantz ska göra det med sina elever. Jag skulle vilja göra det med min chef. Jag önskar att jag fått göra det i skolan: Promenera med frågorna!

Jag önskar att jag fick gå mitt medarbetarsamtal. Ut på en skogsslinga med min chef, en fikatermos och en ostmacka i en ryggsäck, och på ett lämpligt ställe sitta på en sten och blicka ut över en myrstack, eller en liten skogssjö, eller under två  jättehöga tallar fortsätta att diskutera hur jag arbetar, vad jag vill med mitt arbete och då jag måste berätta om de svårigheter jag har eller det jag måste utveckla för att jag så kan jag dra två djupa andetag och blicka ut mot horisonten och … berätta något om det som tynger. När kaffet är slut reser vi oss upp och går de sista sex kilometrarna tillbaka till inomhuset och fortsätter verksamheterna.

Att göra walk-and-talk fick jag uppleva under en utbildning i Storbrittanien. Man tar med sig de pedagogiska frågeställningarna ut och går och grubblar på dem tillsammans med en eller två andra pedagoger. Kroppen rör på sig. Intellektet också. Och gemenskapen växer i takt med promenaden. Jättespännande var det!

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden, Verkligheten och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.