Jag tänker om mig själv som text. Ja … förstå mig rätt. Men i mina klassrum har jag tänkt på mitt ansvar över mitt eget språk och elevernas språk. Jag är delaktig i något stort – att ge eleverna rikare språk, fler ord, mer av allt. Det kräver att jag tänker över min egen undervisning och verkar för att eleverna får tala, tänka, lyssna, småprata, diskutera, finnas, stanna upp, visa upp, famna frågor, ställa frågor, läsa och prata om det man läser, muntligen återge och i så många situationer som det bara är möjligt att skapa.
Jag tycker om läroplanens ord om generositet. Skolan ska vara det. Jag är gärna en levande text med hjärta och blod, huvud och röst. Jag vill vara medveten om mitt språkliga ansvar och se språket bli elevernas.