Kursplanernas VAD

Vi har vår läroplan och våra kursplaner. ¨

Jag ska här beröra det innehåll jag ska ha i min undervisning. Jag hämtar det ur kursplanernas VAD. Det vad som presenteras i dem är vårt innehåll. Detta VAD kan lyda som följer; (Jag tar rubriken ur ämnets karaktär och uppbyggnad):

• skönlitteratur, film och teater

DETTA är hämtat ur kursplanen för ämnet svenska. Det är ämnets innehåll. Det är mitt uppdrag som lärare. Jag har alltså fått ett innehåll. Om detta ska jag undervisa. Om detta ska elevernas lärande utvecklas. Eleverna ska kunna ”läsa med flyt” ”uppfatta skeenden”, ”samtala om läsningens upplevelser”. Eleverna har därmed också fått ett innehåll att utveckla sin förmåga kring.

Detta innehåll ska undervisningen beröra och handla om.

Det VAD – Skönlitteratur – som presenteras i kursplanen för ämnet Svenska omsluts i sin tur av läroplanens stora tankar om värdegrund, demokrati, delaktighet och de stora målen med att bli undervisad och utbildad i svensk skola:

Jag presenterar det större syftet med undervisningens vad genom att visa vad eleven ska få utveckla. Då kan jag titta i läroplanen:

Läroplanen beskriver detta stora mål tydligt:

• Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt förstår betydelsen av att vårda sitt språk

Mitt vad är alltid knutet till kursplanernas större VAD. Och kursplanernas VAD omsluts av läroplanens mycket stora VARFÖR och HUR.

Arbetet ska enligt läroplanen verka för demokrati – det vi gör i våra klassrum ska vara i demokratisk anda. Då måste det VAD jag har omslutas av människo – och kunskapssyn.

Så här tänker jag:

Jag får ett VAD av kursplanerna. Detta VAD är det jag har att bryta ned till ett mindre vad. Där har jag min profession och mitt uppdrag. Det kursplanerna beskriver är det stora VAD. Jag måste och ska alltså agera i förhållande och medvetet till kursplanerna. Det stora VAD jag får handlar om skönlitteratur. Skönlitteraturens roll kan jag läsa om i syftestext och i ämnets roll i undervisningen. Därefter måste jag göra detta VAD mindre och omsättningsbart i mitt klassrum.

Det VAD jag har att göra blir att välja något ur skönlitteraturen. Det är inte möjligt att jag ger eleverna eleverna det stora VAD. Det är för stort. Det är också för stort för min undervisning och just den lektion jag har här och nu. Kursplanen samspelar med mitt lärarkunnande och ger mig också uppdrag. Uppdraget är att välja ut ur det stora VAD och göra ett mindre vad.

I mitt fall väljer jag Michelle Magorian och novellen – NO PROBLEM. Från det stora VAD till mitt lilla vad. Relationen till mitt uppdrag är tydligt och jag har en medveten tanke om det val jag har gjort.

Mitt VAD måste sedan kopplas till VARFÖR.

Jag är inte fri att tycka och tänka kring varför. Trots att vi lärare ibland skräms för frågan. – Varför då?

– Varför ska vi göra det här??

– Varför undervisar ni våra barn på detta sätt?

– Varför…

SYFTET MED VAD och FRÅGAN VARFÖR

Elevernas frågor om varför ska betraktas som bra frågor. Föräldrarna likaså. Men varför upplevs alldeles för ofta som kritik. Låt oss vända på denna känsla. Varför är en väg att börja förstå och lära. Om jag vet varför så fyller denna uppgift mig med mening och innehåll. Utan svar på varför så sker inget tänkande. Vi måste tänka mer och grubbla ihop. Det ska vi absolut göra. Men frågan VARFÖR upplevs ibland som kritik.

Kanske ska frågan VARFÖR väcka den tanken hos oss lärare. För om vi inte vet varför vi gör det vi gör så hindrar  vi elevernas kunskapsutveckling och lärandeprocesser. Vi har stöd i läroplan och kursplaner för det svar vi ska utveckla. Det är inte personliga tyckanden vi ska ägna oss åt. Däremot får vi gärna tänka fritt och ledigt, argumentera och diskutera det VARFÖR som ges oss.

Jag väljer ur kursplanen i Svenska. Detta blir mitt större svar på frågan VARFÖR:

• för att eleven ska få utveckla en språklig säkerhet i tal och skrift och kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang samt genom skrivandet och talet erövrar medel för tänkande, lärande, kontakt och påverkan.

Detta är ett stort svar på frågan varför. Att jag väljer novellen NO PROBLEM av Michelle Magorian kräver att jag kan omsätta det svar jag får på varför med ett mindre varför:

Jag hämtar ytterligare svar på varför:

• I ämnet svenska behandlas språk och litteratur som en helhet.
• Arbetet med språket och litteraturen skapar möjlighet att tillgodose elevernas behov att uttrycka vad de känner och tänker. Det ger gemensamma upplevelser att reflektera över och tala om.
• Det ger kunskaper om svenska språket, om olika kulturarv och om vår omvärld.
• Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan kan ske även genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och bildstudium.
• Ämnet utvecklar elevens förmåga att förstå, uppleva och tolka texter.
• osv

VARFÖR OCH VAD OCH MIN PROFESSION

Jag är så här noggrann då jag arbetar med mina uppdrag. Jag omsätter också en stor elevaktivitet kring det vad jag har som innehåll och fokus. Jag vet varför jag gör det jag gör och jag tänker kring det eleverna ska utveckla. Det handlar inte enbart om att utföra läroplan och kursplaner utan att medvetet förhålla sig till dem.

Läroplanen skriver på sidan 11 om kunskaperna.

• Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra en grund för undervisningen.

DETTA SAMMANTAGET BLIR UNDERVISNINGEN

Detta är mitt uppdrag. Låt se vad jag gör med novellen av Michelle Magorian och No problem.

• Alla elever sitter i ring. Detta för att möjliggöra att alla elever kan se varandra och lyssna och tala med varandra
• Jag högläser ur texten

• Jag låter eleverna härma meningar och ord – Jag låter eleverna få erövra ordet i rummet – ur den text jag läser. – Säg: NO PROBLEM… Skrik: NO PROBLEM…sätt in orden NO PROBLEM i en mening. Detta får alla, varje elev i ringen, göra… (HUR man gör det är en lång och en helt annan berättelse).
• Jag fortsätter läsa… och vid många och avgörande händelser diskuterar vi varför, hur, vad, när, vem. Jag förvaltar ordet TEXTRÖRLIGHET (Caroline Liberg, Uppsala Univeristet). Ett begrepp jag skulle se att alla lärare gör till sitt.

• Vi spelar upp och dramatiserar stycket vi läst så att inlevelsen kan utvecklas och påverkas.

• Jag plockar fram meningen som Michelle Magorian har skrivit: Ha fjärilar i magen… och denna mening ska bli elevernas… vad är det att ha fjärilar i magen? Kan man ha elefanter magen? Varför säger man så?

• Eleverna får sedan skriva egna djur eller insekter (lite hemligt – vi ska ha roligt med fjärilar i magen, alla får en liten postitlapp att skriva sitt eget djur på, och självklart skriver jag också, läraren är ju lika inne i det här som eleverna).

• Nu läser jag om meningen med elevernas bidrag, och eleverna får själva läsa sitt ord i en hel muntlig mening; Jag hade marsvin i magen! Jag hade undulater i magen! Jag hade fjärilar i magen! Jag hade nattfjärilar i magen! och så fortsätter det cirkeln runt (också en viktig del av undervisningen, detta med cirkeln).

• Jag fortsätter min högläsning.

• ….

Mitt mål för min undervisning är att eleverna är mycket aktiva och att de genom undervisningen lockas in i fokus och innehåll. Det är ett stort arbete. Det är det som gör yrket så spännande och utmanande. Men inte heller det här är mina ord. Det är också ord hämtade ur styrdokumenten. Men då jag är lärare så är de också ord för mina strävansmål för min undervisning. Jag är inte bara utförare. Det kan aldrig bara handla om att göra läroplan. För min personliga del handlar det om att bygga den. Och jag kan heller inte vara ensam kring detta bygge. Jag ska samtala om bygget i skolan och med kollegor och självklart och givetvis med eleverna. De är delaktiga och ska vara samspelande med skolans hela innehåll.

LÄROPLAN och KURSPLANERNA är ett KLASSRUMSARBETE!