Jag tycker om att vara stamgäst. Det blir man över tid. Man återkommer. Man hälsar. Man småtalar. Man har sina vanor. Jag ser hur ett av mina stamställen förändrats. Den goda ekonomin är ett minne blott. Med små medel anpassar stamstället sig till den nya ekonomin. Den lågmälda. Utbudet blir mindre. Jag såg det överallt denna gång. Frågade en expedit om hennes tankar:
– I would say that the economy is more quiet. We think twice before we buy. And a creditcard … we would like them to be cards, no credit, just plain cards, not loans.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
