Idag car boot sälj i Edinburgh. Hela parkeringen full av bord och allehanda saker att köpa. Borden fulla av böcker, kaffekoppar, prydnadssaker, urvuxna kläder och bakom borden skottar som talar skottska så det står härliga till. Inte helt lätt att förstå. Överallt syns övergivna leksaker till vrakpriser. Jag håller i en före detta älskad fantom, i blå helkroppskostym med inslag av rött, en stund senare, i mina händer en barbiedocka med tovigt hår som sedan länge ratats, kläderna är omoderna på den annars så moderna stildockan. Jag föreställer mig lekarna med nallar, dockor och en och annan batmanfigur. Anar tonåringarna då jag tittar ned i leksakskartonger.
I vimlet och bland sakerna hör jag en skrattande liten unge. Barnet sitter på pappans axlar. Mamman går en bit framför. Hon har en mandarin på sitt huvud. Pappan springer ifatt mamman, barnet får mandarinen, lägger sedan tillbaka den på mammans huvud. Det där skrattet. Den där leken.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
