Formativt är det som leder framåt, det som sker här och nu och som är möjligt att påverka. Det är en lärare som ger och gör det möjligt för eleven att utvecklas. Detta sker genom att följa, observera, agera, påverka, lyfta och medverka till det som är inom ramarna för elevens lärande, men ännu inte upptäckt av eleven. Om jag antar ett formativt förhållningssätt gillar jag inte läget i den bemärkelsen att jag drar mig tillbaka. Tvärtom, jag gillar läget och sätter mig där eleverna är. Det summativa är att jag eller eleven summerar vad vi har kommit och hur vi har utvecklats. Det summativa är ett slags stopp, för en kort stund, där vi går tillbaka och summerar det vi lärt oss, eller det vi har gjort eller vägen vi har tagit. Allt i en lärandeprocess.
Att tro att det summativa är när vi har prov är att göra det summativa till en provsituation. Det är det inte. Jag kan förhålla mig formativt ihop med eleven och det jag kan frammana och utmana genom att fråga och syfta framåt och då vi har kommit till något nytt stanna upp och förklara det, göra eleven medveten om det som har ägt rum.
Låt oss tänka att vi har ett prov. Den formativa processen äger rum i samtalet efteråt. Jag saknar efterarbetet och eftermötet med det summativa provet. Där tar det formativa vid.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
