Jag besöker alltid boklådorna. Också här i Seattle. Den jag stegade in i tog emot mig i tystnad. En man sov på en nött trästol. Vid kassaapparaten gäspade en expedit. Det andades dåtid. Som om tiden stannat av och inte längre makade sig in i nutiden. Bokhyllorna syntes välfyllda men övergivna. På barnboksavdelningen låg en bok på golvet. Jag tänkte på en dikt jag läst för länge sedan. Den tycktes mig nu så aktuell. Att bokstäver gråter i sin olästa ensamhet.