Vid Östermalmstorgs tunnelbanestation finns det en plats där det ekar. Där kan man stå och sjunga en stump och upptäcka hur ljudet blir högre på vissa platser och lägre på andra. Jag var där och mindes plötsligt hur jag tog mina elever på en rundresa i tunnelbanan. Vi åkte till stationer vi aldrig varit på, klev av och undersökte stationens utsmyckning och hur den skilde sig från den förra. På en station var det ganska stillsamt. En farbror ville berätta om sin barndom för eleverna och de lyssnade till den. På en annan station fick eleverna byta plats med spärrvakten, fick stämpla biljetter och säga trevlig resa till de som skulle åka hit och dit med tunnelbanan. På en station hade en liten igelkott irrat sig in och vi fick med samlad hjälp av SL-personal och lokalvårdare lotsa den lilla igelkotten tillbaka ut i friheten.
- Under vår resa talade vi svenska och engelska och lyssnade till samtal
- Fick vi se en livslevande igelkott och rädda den ut ur tunnelbanan
- Tittade vi på konst och utsmyckningar samt reklam och hur dessa texter skilde sig åt
- Vi jämförde olika stationer med varandra
- Vi lärde oss hur vi kan uppföra oss som stor grupp och vilken hänsyn man måste ta i en tunnelbana
- Vi samtalade med människor över generationerna
- Vi sjöng en sång som ekade på Östermalmstorgs tunnelbanestation
- Vi intervjuade en spärrvakt och prövade spärrvaktens arbete
- Vi hade roligt tillsammans och tog hand om varandra
- Vi undersökte kartan och jämförde med vår resa
- Vi lärde oss att hålla oss höger och vänster
Jag gjorde många utflykter med eleverna. Vi tog oss till offentliga platser för att lära oss vara i dem, lära oss ur dem och få vara tillsammans på andra platser än klassrummet och skolan.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
