Kriget är rädsla

Skydda barnen

i verkligheten

inte ifrån den

Det är mina ord. Då handlade det om sorg och förlust. Nu handlar det om det skolan kan betyda och ge barn av idag. De oroar sig över de nyheter de tar del av. Och jo, de lyssnar också till vuxnas prat och de lyssnar noggrant efter den oro eller det lugn som föräldrarna känner inför samma nyheter.

I skolan samlas vi. Det är en av de få platser där barn och unga kan uppleva gemenskap och där de har rätt att känna den meningsfullhet som kommer av att få tillhöra ett sammanhang. I skolan lyfter vi dagsaktuella frågor. Inte alldeles säkert är att barn vill prata om krig men var säkra på att de tänker på krig. Vad betyder det att man talar om att kriget kan komma? När kommer kriget? Imorgon? Nästa år? Varför kommer kriget? Vem vill kriga? Vad gör man då det blir krig? Vad kan man göra själv och vad behöver man veta?

Då jag läste VERAS KRIG av Katarina Kuick (2022) funderade jag över om jag kunde läsa den för mina fyror. Den där osäkerheten infann sig. Den handlar egentligen om att tänka och fundera över bokens innehåll och dess relevans för denna tid. Osäkerheten hos mig handlade om att jag behövde tänka, fundera och tänka ett varv till. Men så började jag läsa ur den. Det blev knäpptyst i klassen. Då jag skulle avsluta tillät de mig inte att göra det. Vi fick lägga upp en plan för hur högläsningen skulle fortsätta. Vi införde arbetspass i vartenda ämne där eleverna arbetade tio minuter för att sedan belönas med fortsättning i boken under fem minuter. Så höll vi på. Eleverna arbetade koncentrerat och noggrant för att möjliggöra för mig att läsa vidare.

Eleverna ansåg att boken var viktig. Det handlade om att befinna sig i ett krig. Eleverna tyckte att de lärde sig viktiga saker som de själva skulle kunna göra ifall det blev krig. De fick genom berättelsen om Vera och hennes krig också en viss handlingskraft genom de sätt som man kunde skydda sig eller på det sätt man kunde överleva och vad som krävdes i miljön och i att förstå.

Att sedan dra ner världskartan och visa var i världen det pågår krig. Det blev viktigt med tanke på Ukraina. Kartan är en möjlighet till överblick. En överblick berättar om avstånd, närhet och gränser. Det kan vara på sin plats att visa att Ukraina är en bit ifrån trots att Ukraina ligger så nära. Då anfallskriget mot Ukraina började såg jag elever uppdatera sig på rasterna. De ville veta om kriget. De ville kunna något.

När man läser högt ackompanjeras innehållet av en högläsarens stämma. Den stämman kan tona in innehållets möte med lyssnarna. När högläsaren låter trygg blir lyssnarna det också även om det är mycket svåra saker som beskrivs.

Det värsta är alltid den egna fantasin, den som bygger upp en värld som kan bli hur farlig som helst, långt mycket farligare än den fakta som måste omges en så allvarlig fråga som det som rör ett eventuellt krig. Uppförstoringar och förminskningar av det som händer är också ogynnsamt. Varm saklighet krävs samt ett noggrant källkritiskt förhållningssätt. Vilka är våra källor? Varför är det våra källor? Vilka källor kan vi gemensamt lita på?

Det finns böcker som beskriver krig på ett sådant sätt som berättar att barn och unga ska och kan tas på allvar.

Jag tänker på Veras krig. Jag tänker på Ulf Stark En liten bok om kärlek. Jag tänker också på Eva Hildens bok Rävpojken.

Läs högt eftersom högläsningen omsluter alla och låt barn och unga få tänka, mumla och småtala om det som gör dem så rädda.

Anne-Marie Körling