Snön bjuder upp till lek. Igår låg jag raklång i den vita snön för att visa mitt barnbarn hur man gör en snöängel. Hon tittade genom telefonen och förstod inte så mycket av det jag gjorde annat än att jag hade svårt att ta mig upp. Snöängeln blev … tja, vad ska man säga … endast en snöängel i tanken.
Jag lånar jag av Astrid Lindgren för att berätta vad jag utbrast då jag drog upp rullgardinen: ”Snö, inget tvivel om den saken.” Och väl därute var allt förändrat. Med min kamera dokumenterade jag tallens grenar underifrån och funderade över hur mycket snö tallen egentligen bar på. När jag stod där i en konstig ställning kom en kvinna förbi och undrade vad jag gjorde. Sen gjorde hon samma. Sen utbrast hon att ”det är såååå vackert” och ”vi borde se lite närmare på det vi går förbi”. Jag hade då upptäckt hur en buske samlat in snön i små färdiga snöbollar. Det var som om busken själv ville bjuda upp till lek.
Från parken hördes ljud som kom ur snöns glädje. Det var pulkaåkare som tjöt ”iiiIIIIIIIIiii” och överröstade mina skor med vars tyngd jag fick snön att låta ”knirr,knarr,knirr,knarr”. I övrigt tystnad som vore världen omsluten av ett vitt täcke.
Hemma gör jag en något ansträngd yogaställning där jag sätter händerna utanför och lämnar avtryck som bara jag kan se. Måste leka, måste känna och måste fotografera. 
Snön bjuder upp till lek. Igår låg jag raklång i den vita snön för att visa mitt barnbarn hur man gör en snöängel. Hon tittade genom telefonen och förstod inte så mycket av det jag gjorde annat än att jag hade svårt att ta mig upp. Snöängeln blev … tja, vad ska man säga … endast en snöängel i tanken.
Det fina med snöänglar är att man kan se på sig själv med andra ögon. Väl hemma öppnar jag Sverker Sörlins bok SNÖ och läser om snöängeln med vilken han inleder boken. Jag tycker så mycket om dessa rader att jag gav dem en annan form. Det blev poesi i mina tankar och därför skriver jag den som en dikt. Må författaren förlåta mig. Så här lyder den:
Snöängel.
Ge akt på ordet.
Se bilden framför dig.
En ängel i snön.
En vit gestalt med vida vingar.
Jag lägger mig på rygg.
Sluter ögonen en sekund.
Rör mina armar upp och ned.
Strax har jag skapat
en bättre version av mig själv.
Min snöängel var ett försök att visa en liten som har mycket lite erfarenhet av snö och allra minst om vad en snöängel är och hur den blir till. När jag tittade på den jag skapat fanns inte mycket att hämta av det Sörlin skrev. Men i tanken … tillät jag mig att vara en smula bättre än den jag var innan jag gjorde den.
Från snöriket utanför min port
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Litteratur och citat:
- Astrid Lindgrens bok om Mästerdetektiven Blomkvist 1946 börjar med orden: Blod, inget tvivel om den saken.
- Sörlin, Sverker. 2024. SNÖ. En historia. Volante Förlag AB. BTJ recension beskriver på pricken vad som väntar dig när du läser boken:
Vid läsning av en magnifik bok, som idéhistorikern och författaren Sverker Sörlins Snö. En historia, är det som om världen runt omkring upphör att existera. För läsaren finns bara boken. Det är nästan som att bli insnöad, i en tyst och trygg värld. /…/ Lycklig den läsare som ännu står inför den bildningsresa som Sörlins bok bjuder in till, där såväl den språkliga gestaltningen som de finstämda minnesskildringarna och de många utvikningarna till historiska skeenden, upptäckter och människor bygger en hel värld för läsaren att nyfiket tränga in i.”
Bibliotekstjänst, som ger betyget 5 av 5
