Dock har jag upptäckt att om jag ger rum för läsningen, beslutar mig för att läsa så tränger bokens innehåll bort det som belamrar mig. Det har krävt träning och beslutsamhet. Jag är övertygad om att det yttre måste puffa lite på det inre. Läsvanor etableras.
Varje år gör jag på samma sätt. Jag lägger de böcker jag läser i en hög. Första boken är ingen hög men markerar att där ska nästa bok läggas. Högen ser lite ynklig ut till en början. Jag har ingen avsikt att tävla om hur många böcker jag läst. Om jag läst fler än förra året, eller för den delen, året innan. Min läsning påverkas av tid, känslor och tankar. Läsningen får inte drabbas av att jag känner mig stressad, belamrad och kidnappad av tankar eller för den delen, alldeles för stökiga känslor.
Dock har jag upptäckt att om jag ger rum för läsningen, beslutar mig för att läsa så tränger bokens innehåll bort det som belamrar mig. Det har krävt träning och beslutsamhet. Jag är övertygad om att det yttre måste puffa lite på det inre. Läsvanor etableras.
I år har jag till en början läst måttligt men det sista kvartalet läst mycket. Att läsa mycket gör att vanan att läsa fungerar. Nästa bok kan väljas. Ofta väljer jag en bok som inte rör samma ämne som den bok jag avslutat. Jag ser vissa teman:
- Böcker som behandlar någon av föräldrarnas bortgång. Det fanns egentligen ingen längtan efter just en sådan litteratur men när jag letade i bokhandeln blev jag nyfiken. Därför har min senaste tid bestått av att aktivera mina minnen från just mina föräldrar, men också tankar på min egen död.
- Jag har också läst böcker om havet, om valarna, om den sista valen och vet att där har jag ett etablerat intresse. När jag läser om valar, expeditioner är miljöfrågorna inte långt borta. Så har jag läst detta år.
- För första gången sedan barndomens serier har jag upptäckt serieromanen. Det har tagit tid, varför vet jag inte. Jag har inte trott mig kunna läsa dem. Den föreställningen om min läsning har utraderats. Det gör mig glad eftersom mina cirklar vidgats.
- Poesi har jag läst på ett nytt sätt. Istället för att läsa här och där har jag läst från början till slutet. Det gör att en dikt väver sig samman med en annan dikt. Kanske inte alltid att innehållet hör ihop utan att själva undertonerna gör det.
- Sakprosan är alltid välkommen. Jag letar nog efter andra sätt att se på världen, andra möjligheter för det kommande. Inte för att fly utan för att ge hoppet utrymme. Upprörande kan det vara, men det är inte farligt. Upptäckter kan sådan läsning ge och det brukar bana vägen för något annat i samma riktning.
- Under min läsning kan jag upptäcka hur mycket jag tycker om språket, formuleringskonsten, språkdräkten. Flera böcker detta gångna år har givit mig skönhetsupplevelser.
Nu börjar jag 2026 med att skapa en ny hög. Det ska bli spännande att se vilka böcker som hamnar i boktraven. Första boken är av Friedrich Durrenmatt och bär titeln Kommissariens löfte. Den publicerades första gången 1958. Språket är rappt, innehållsrikt och driver fram berättelsen – den går inte att sluta att läsa.
Vad händer då med böckerna jag läst under året?
Jag samlar dem på mitt köksbord. Ser över äventyret. Återknyter lite här och lite där. Sen väntar bokhyllorna som ska famna de böcker jag inte vill ska försvinna iväg. Där står de sedan och påkallar mina minnen och mina funderingar. Inte sällan tar jag fram dem och bläddrar lite här och lite där för att slutligen försjunka i något kapitel jag tänkt mycket på.
Vilka böcker finns inte med?
Aj, aj, barnböckerna. Det ska bli ändring. Nästa år ska barnböckerna, ungdomsböckerna finnas med. Men jag ger bort böcker till familjer och andra för att sprida litteratur och möjliggöra för läsande upptäckter. Andra böcker som inte återges är de jag läser lite då och då men ännu inte läst ut.
Läsvänliga hälsningar
Anne-Marie Körling
