Jag fick idén av Kristina Alexanderson, råd till en nyexaminerad lärare, eller en lärarkollega som är ny i yrket. Jag vet hur det kändes den där första gången jag stod inför min nya klass som ny i yrket. Jag var helt utlämnad åt min profession, min osäkerhet och min allra första klass.
Jag kände en slags ensamhet och en utsatthet. Jag var osäker men yrkesvillig. Jag ville mitt yrke. Och hjärtat klappade för ansvaret. Det är så stort att få sin första klass. Och träda in i den verkliga undervisningen. Det är en examen. Den riktiga. Vi skulle alla förvalta den. Jag önskade mig detta:
1) Jag hade gärna velat lära mig hur hela skolan såg ut, en promenad runt med en rektor, en annan lärare som visade in i varenda klassrum tillsammans med dem som också var nya på skolan.
2) Jag hade gärna velat ha en egen mentor, redan utsedd och med en beredskap om vad mentorskapet är och hur det ska stötta mig i min lärartillblivelse.
3) Jag hade gärna sett att någon frågade mig vänligt hur det gick och kom till mitt klassrum och ibland förvånades över något vi hade gjort och låtit mig få veta det.
4) Jag hade gärna sett att rektor kom in efter en vecka och fanns i klassrummet för att vägleda och stötta mig vidare.
5) Jag hade gärna haft en mentor vid mitt första föräldramöte eller en diskussion om vad ett föräldramöte bör innehålla och hur man svarar oroliga föräldrar och vilka hänvisningar man kan ge. Och en uppföljning av hur mitt föräldramöte utvecklades och vilka frågor som jag fick och behövde få stöd i att besvara,
6) Jag hade gärna sett att jag fått välja lite av böckerna som redan var inköpta till min klass, att inköpet skulle ha skett i samråd med mig och inte utan mig. Att man kanske inte köpte in klassuppsättningar till den nya läraren utan väntade med just den klassen. Det är så svårt att ärva andra lärares idéer.
7) Jag hade gärna sett att bibliotikarien hade valt ut några väldigt bra högläsningsböcker så att jag hade lite böcker på lut ifall att jag inte riktigt hade fått en ordning som jag önskade.
8) Jag hade önskat att lärare inte kom och gick i klassrummet och högljutt visade sin besvikelse över att jag missat att skicka en elev eller två till någon annan verksamhet utan att lärare visade förståelse för den verksamhet som ägde rum just när jag höll lektioner.
9) Jag hade gärna önskat mig en introduktion i hur beslut fattas i skolan, alltså i verkliga skolan, och hur ledarskapet fungerade. Vad rektorn ansvarade för och hur jag kunde få stöd i rektors ledarskap.
10) Att jag omslöts med en inbjudan om att mitt yrkesinträde verkligen var något festligt, någon slags optimism och uppstartsglädje också för att man var just ny, det var som en examensdag att verkligen få sin egna klass. Det ska vara fest en sådan dag. Det hade jag önskat mig.
Om jag vore en mottagare av en ny lärare skulle jag satsa på att visa välkomstglädje men också yrkesinträdarglädje. Det är så stort att få sin första klass. Det är verklighetens examen. Och skolan har en viktig roll här – att bjuda in i arbetsglädjen och med den respekt man bör visa för en ny examinerad lärare. Det ska visas lärarkandidater också. De är ju våra framtida kollegor.
Idag skulle jag säga:
Bär alltid styrdokumenten med dig. Där har du ditt yrkes uppdrag och därmed också den trygghet som dokumenten kan ge. Läroplan och kursplaner är uppdraget. Du kommer att möta olika kursplaner i skolans verklighet. Det råder inte bara en. Det är dolda läroplaner och kanske inte de teorier som du har med dig ut från lärarhögskolan. Det kan vara bra att känna till att det är så. Allt i skolan handlar om kommunikation. Så fråga, diskutera, undra, ifrågasätt och berätta men lyssna också på erfarenheten och de som vill dela med sig till dig. Ta någon i hand och be om hjälp. Läraryrket är svårt och utmanande. Det svåra är något positivt. Ta in eleverna, berätta om dig själv, skratta ofta. Skratta mycket. Läs högt och utmana eleverna. Dokumentera det du ser av klassens utveckling och elevernas. Så mycket som du hinner. Det du inte hinner ska du inte bekymra dig över. Du hann det du hann. Arbetet organiserar sig genom trial and error. Du är lärare. Och jag tror på vårt yrke. Därmed tror jag på dig!
Så skulle jag säga! Välkommen in i en föränderlig och fantastisk skolvärld.
Välkommen!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag vill också skriva om mina första steg in i klassrummet, men det blir en annan dag! Tack Anne-Marie
”Jag kände en slags ensamhet och en utsatthet. Jag var osäker men yrkesvillig. Jag ville mitt yrke. Och hjärtat klappade för ansvaret. Det är så stort att få sin första klass. ”
Så fint uttryckt jag återkommer till de orden, Tack för att du delar Anne-Marie…
Pingback: Tweets that mention 10 saker att önska en nyexaminerad lärare « Anne-Marie Körling -- Topsy.com
Oj, påminner mig om hur det var att kliva in som ny skolbibliotekarie i en högstadieskola när jag började jobba! Nyutbildad bibliotekarie och så direkt in i skolans värld – vilken kulturchock! Hade behövt många av de introduktionsmoment som du punktar upp ovan! Hur en skola styrs coh fungerar, vilka styrdokument och kursplaner vi har att följa, skrivna och oskrivna lagar och koder osv, osv… En mentor hade inte varit helt fel! Lätt att tro att den förvirring första tiden för med sig bara gäller oss icke utbildade lärare i skolans värld – roligt att så inte är fallet! Mera sånt!
Jag tänker mig inte att min start var tråkig eller att jag inte togs om hand. Jag tyckte mycket om mina kollegor, min arbetsplats. Men jag hade behövt en organisation som lade ut sin karta och hur skolvärlden i praktiken såg ut. En skolpromenad med en rektor – in i varje klassrum, in i varje skrymsle av skolan – är ett led i att medvetandegöra ledning och skola.
Nu börjar det pirra ordentligt inför skolstart, mycket nytt, stora utmaningar, mängder av möten med elever och föräldrar väntar. Jag ska vara på en högstadieskola, det innebär att jag har närmare 150 elever att lära känna i min undervisning och utmana på individuell nivå.. kommer jag att räcka till? Det är klart det pirrar lite.
Maria – vad skulle du vilja veta? Vad skulle du önska dig för fråga? Vad skulle du vilja ha för stöd? Någon liten fråga som du tycker känns för liten att ställa men måste ställa? Ställ den! Jag vinkar ifrån min sida och önskar dig all lycka till, var stolt, var glad, och tänk här och nu och in i framtiden. A-M
Jag är nyexaminerad och livrädd. Tack för dina ord. Jag brinner för det här yrket, jag brinner för barnens rätt och lärandets magi och hoppas att jag duger. Åtminstone så småningom.
Johanna – din rädsla tror jag kan bli din styrka. Märkligt nog. Du vill något… jag kommer ta kontakt med dig!
Jag läser det här tre år senare och inlägget är lika aktuellt. Jag söker jobb nu och har ett på G, om ingen annan har mer erfarenhet än mig så är det mitt. Men HJÄLP. Jag är verkligen livrädd just nu. Hur gör jag allt, vad kan jag och vad ska jag kunna? Föräldrar, kollegor, elever, rektorer, personal i bespisning. HJÄLP. Att jag dessutom blir yngst på hela skolan? Det känns som att jag kommer ifrågasättas en hel del.
Alla frågor som virvlar runt. Jag googlar och hamnar hos dig. Min förebild som lärare.
Här sitter jag nervös, livrädd men ack så lycklig och googlar runt inför att jag ska ta emot min första klass i januari och så hamnar jag på din blogg, vilken skatt som gömmer sig här!
Tack för dina kloka ord i inlägget, som ändå har ett år på nacken men fortfarande är så aktuellt. Nu kommer jag aldrig kunna slita mig från denna blogg!
Hej Sofia, om du vill och kan framöver, låt oss talas vid.
Läraryrket välkomnar dig. Vi blir kollegor.