Om vi gillar olika så bör vi också gilla läget att barn är olika

Postat den 19/10/2010 av Anne-Marie Körling

Barn är olika. Så ska det vara. Jag är olik någon annan. Det är tur det. Du är inte lik någon annan jag träffat. Sådan tur. Du är olika för vi låter dig vara dig själv. Om vi talar om olika hur olika låter vi barn vara? Hur olika är gränsen för vårt olika tänk då det gäller elever? Vad har vi rätt att begära lika ifrån? Vad är att vara lik? Hur lika är det nyttigt att vi blir? Vad är att vara människa med likheter och olikheter? Vad är interaktionen mellan lika och olika?

Och är olika så olika egentligen? Vad är i så fall skillnaden? Varför irriterar den oss? Varför gör den oss bekymrad? Varför roar den oss? Varför måste vi gruppera så lika med de som anses olika? Vem bestämmer över det lika och det olika?

Om jag är sär-skild ser jag saker på mitt personliga sätt utifrån den olikatanke jag är i. Sedan är det en fråga om det var så olika egentligen?


Inlägg som berör samma teman:

  1. Vi är olika i en skola för alla
  2. Är vi vuxna nog?
  3. Vad är det för barn vi har idag?
Det här inlägget postades i Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Om vi gillar olika så bör vi också gilla läget att barn är olika

  1. sspirit skriver:
    19/10/2010 kl. 7:14 f m

    Jag tänker på alla olika ligabehandlingsplaner som finns på alla förskolor och skolor. Och bra är det att de finns. Men ännu viktigare är att jobba, grubbla över dem. Kan man likabehandla olika?

  2. Lisa skriver:
    19/10/2010 kl. 9:02 f m

    Alla är lika fina. Ingen är likadan.
    Kram Lisa

Kommentarer är stängda.