Ordet och det fria att ta det

Hur möter vi upp? Hur ser vi varandra!

Det fria ordet talar vi ofta om. Men hur fritt är det? Idag tog någon orden i rummet och annonserade ut något stort om sig själv. Jag satt tyst och lyssnande inåt. När berättar vi öppet och generöst om det vi vill berätta? När är ordet vårt egna fria ord? När gör vi orden så fria att de tar sig förbi och berör någon annan? Jag satt i ett annat rum och hörde orden sjunga i den yttrandefrihet som kan kallas den egna och den gemensamma. Jag var del i något där orden höll sig inom ramarna men samtidigt bejakade någonting inom mig …

Jag tänker att jag har mina ord … och att jag också bor i någon annans ordförråd!

This entry was posted in Kommunikationen, Ordförrådet. Bookmark the permalink.

3 Responses to Ordet och det fria att ta det

  1. Plura says:

    Tänk värt – är inte ordet fri här utan störande brus? Plura

  2. mie says:

    Bilden,en öppen avslappnad hand, är tecknet på mottagande/givande. En inbjudan. Nu är även läsaren inbjuden till att kommentera. Kanske skulle jag ha gjort mej synlig och deltagit i denna gemensamma ”yttrandefrihetssång”. I gemenskapen,där trygghet och förtroende råder flödar energikällan…. Kanske ingen stor åtbörd, endast en blick….
    Du skriver och illustrerar så vackert. Å’ vet du Anne-Marie, jag sitter många många rum och mil ifrån men får, trots avståndet, känslan att vara inbjuden till gemenskap i ”Yttrandefrihetskören”!!! TACK!

  3. Anne-Marie Körling says:

    Allt är väl här Plura! //A-M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *