Ordet och det fria att ta det

Postat den 18/10/2010 av Anne-Marie Körling

Hur möter vi upp? Hur ser vi varandra!

Det fria ordet talar vi ofta om. Men hur fritt är det? Idag tog någon orden i rummet och annonserade ut något stort om sig själv. Jag satt tyst och lyssnande inåt. När berättar vi öppet och generöst om det vi vill berätta? När är ordet vårt egna fria ord? När gör vi orden så fria att de tar sig förbi och berör någon annan? Jag satt i ett annat rum och hörde orden sjunga i den yttrandefrihet som kan kallas den egna och den gemensamma. Jag var del i något där orden höll sig inom ramarna men samtidigt bejakade någonting inom mig …

Jag tänker att jag har mina ord … och att jag också bor i någon annans ordförråd!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarna och ordet, undervisningen och ordberikandet
  2. Det egna initiativet är så lätt att ta död på
  3. Ord och begrepp – ta bara ordet gaffel
Det här inlägget postades i Kommunikationen, Ordförrådet. Bokmärk permalänken.

3 svar på Ordet och det fria att ta det

  1. Plura skriver:
    18/10/2010 kl. 10:58 e m

    Tänk värt – är inte ordet fri här utan störande brus? Plura

  2. mie skriver:
    19/10/2010 kl. 5:37 f m

    Bilden,en öppen avslappnad hand, är tecknet på mottagande/givande. En inbjudan. Nu är även läsaren inbjuden till att kommentera. Kanske skulle jag ha gjort mej synlig och deltagit i denna gemensamma ”yttrandefrihetssång”. I gemenskapen,där trygghet och förtroende råder flödar energikällan…. Kanske ingen stor åtbörd, endast en blick….
    Du skriver och illustrerar så vackert. Å’ vet du Anne-Marie, jag sitter många många rum och mil ifrån men får, trots avståndet, känslan att vara inbjuden till gemenskap i ”Yttrandefrihetskören”!!! TACK!

  3. Anne-Marie Körling skriver:
    19/10/2010 kl. 6:55 f m

    Allt är väl här Plura! //A-M

Kommentarer är stängda.