Jag kan skriva mycket om källkritik och dess betydelse för kommunikation. Mina elever har fått veta att någon kommunicerar med dem. De har också fått förstå hur böcker, fotografier och teckningar kommunicerar med varandra. På vad för sätt de gör det kan ibland vara nog så klurigt att förstå – men att de gör det kan betyda att vi tillsammans måste klura på hur. I de flesta fall så är det tydligt vem som är källan: författaren, regissören, filmen, texten, boken, fotografiet och då finns det namn och årtal någonstans som berättar det. Var kan vara en aning svårt att hitta men att det finns ska vi undersöka. När vi har hittat källan kan vi leka med tanken att vi har etablerat en kontakt. Denna kontakt kan göra att vi förstår helt andra saker:
- exempelvis vilken tid som det begav sig, när kom boken, alstret, filmen ut och varför då?
- i vilken tid verkade författaren, fotografen … etc
- med vilka hade författaren, fotografen dialog …
- var och varför då?
Vi skulle ju kunna tänka oss själva inledningen i bibeln:
Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
Denna textrad kommer i det andra kapitlet Gamla Testamentet, efter skapelseberättelsen. Ordet "Detta" är en markering. Där kan mycket undervisning ta vid. En öppen stor fråga kan konstrueras. Ordet "Detta" markerar en källförståelse men tar avstånd från vidare kontakter.
Att utesluta källor är också spännande att undersöka. Var är kvinnorna kan man fråga sig? Och även om de inte omnämns så kan man undersöka hur de söker smita emellan. Det betyder att man talar om de källor som påverkat men markerats avstånd. Det kan liknas vid ett fotografi där det synliga är en del av källan men absolut inte hela källan. Den negativa bilden – det vill säga det som inte syns påverkar, vem som tagit fotografiet, varför är just detta motivet, vad syns framför, vid sidan av? Allt är källgrubblerier.
Lite ordspråk om källkritik:
- Källhängivelse! Att förklara källan!
- Kontakt etablerad – källan funnen!
- Källkritik är att förälska sig en aning!
- Jag är också en källa!
- Du är en källa!
- Detektivens undran – vem och vad är källan?
- Källan är början på ett nytt äventyr.
- Utan källa ingen anknytning!
- En källa är en början till en annan källa!
- Att ställa sig frågande – en början till källkritik.
- I grund och botten är vi källkritiskt nyfikna.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Och ordet blev till kött och tog sin boning mitt ibland oss. Det är i oss och blir till genom oss. Med ordet skapar, tänker och upplever vi. Det ger oss makt till inflytande och upphöjelse. Ordet skapar insikt, förtröstan, tillit, hopp, tro och kärlek. Av ett enda ord förenas två själar och blir till en kärleksgemenskap.
Men ordet kan också vända kärlek till hat. Det sårar, söndrar och föder fiendskap mellan enskilda, folk och länder. Ordet kan föda lusten att döda. Det ge upphov till krigets fasor och utplåna byar, städer och länder. Ordet ger oss makt att släcka allt liv. Inser vi då vikten av att bruka orden rätt?
Den som väger sina ord på guldvåg blir kanske inte rik men upphöjd. På samma sätt blir den som välvilligt tolkar orden också välvilligt bemött. Ord skapar förståelse för andra liksom för det egna jaget. Vi lär oss att skilja ordens utanverk från deras egentliga betydelse. Och vi lär oss hitta till ordens källor för att skilja det sanna från det falska.
Det finns en mening och ett mål med allt. På vår väg skall ordet visa oss den sanna vägen. Men bara om vi lär oss lyssna rätt och använda ordet sparsamt och varsamt. För ordet ger oss kraften och modet att möta de utmaningar som livet ställer i vår väg och som gör oss till sanna människor – gudamänniskor. Ordet blir åter kött och tar sin boning i oss.