Ta ett svartvitt fotografi, vilket som helst. Inbjud till samtal. Om det vi ser, det vi tänker och det vi upplever. Låt samtalet flöda och låt språket ge färg till det vi ser. Låt oss skapa språklig färg.
Ska trädens blad vara ljusgröna, mörkgröna, röda, gula. Ska stammens färg vara brun med inslag av rött, ska husets tak vara svart, grått och hur ser karmarna ut, vilken färg ska de ha?
Språket som målar och sätter färg på såväl det yttre som det inre. En svartvit bild blir plötsligt färgrik. Språket är en märklig pensel.
Sen kan vi lägga till känslorna. Ska färgerna retas? Ska färgerna lugna oss? Ska färgerna leka? Ska färgerna gifta sig? Ska färgerna vara dystra? Glada?
Vi berikar oss med språk. Fantasin får oss att se. En inre rymd och en yttre. Och vi kan trotsa verklighetens färger. De gråa.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
