Ibland blir jag stående framför bokhyllorna. Ofta tänker jag att jag ska sålla ut. Det är så många böcker och många boktravar som berättar att det inte finns rum i några hyllor. Böcker som ska krånglas in. Ofta blir det ingenting av sållningen. Böcker kommer fram, sidor letas upp och plötsligt har jag läst några timmar i böcker jag gjort anteckningar i och som jag bläddrar fram och tillbaka i. Det slår mig ofta att de har mer att säga mig, inte det de en gång berättade, jag är en annan, många år har gått och mitt liv har förändrats. Jag ser annat jag missat tidigare. Det gör mig lycklig. Det är som en vän som man plötsligt upptäcker sidor av som man inte tidigare sett eller förstått men som man nu uppskattar och blir nyfiken på.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
