Jag Jag är lärare igen. Det är det roligaste jag vet. Att möta unga och undervisa. Rasterna är lika viktiga. Där ser jag mycket, blir nyfiken på mycket och kan småprata med eleverna. På rasten fann jag två elever. De skrattade över böcker. De hade så roligt. De berättade:
– Vi tvångslånar böcker åt varandra.
– Tvångslånar?
– Man letar reda på en bok som inte passar kompisen.
Tänker inte förstöra deras idé med för mycket pedagogik men böckerna blir ju faktiskt lånade och därmed upptäckta. När tegelstenen ligger i klassrummet väcker den frågor och därmed lättas det lite pärmarna. Ett spännande sätt att möta böcker och det de kan berätta. Det blir ett möte med en bok även om den inte kanske i första hand är avsedd att läsas.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
