Tidlösheten och kurragömman

Den extra dagen den är en utopi. Man får möblera om i tidschemat, tänker jag som oftast. Jag är väldigt sällan tidspressad eller stressad.

Den extra dagen den är en utopi. Man får möblera om i tidschemat, tänker jag som oftast. Jag är väldigt sällan tidspressad eller stressad.

Vi talar tid min bror och jag.

Jag talar inte så mycket.
Min bror talar mer.

Vi talar gemensam tid.

För länge sedantiden.

Sedan talar vi en aning om framtiden.

Mest påtaglig är nutiden.

Två barn sätter streck för såväl

framtidsprat och dåtidstänk.

Nu är det dags att leka kurragömma,

säger de små barnen.

Vips blir vi några lekande människor

på några kvadratmeter i en lägenhet

någonstans på jordklotet.

Jag står i garderoben. Den är mörk och kläderna är vuxenstora

och plötsligt känner jag mig väldigt, väldigt liten.

Kurragömma är en farlig lek.

Det är väldigt, väldigt skönt att bli hittad.

Hjärtat nutidsskuttar omkring i oss allihop.

Tid finns inte då!

Bara hjärtats tickande medverkan.

Anne-Marie

This entry was posted in Autodidakten and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Tidlösheten och kurragömman

  1. Öpedagogen says:

    Jag skrattar till när jag ser dig stående i en mörk garderob. Inne i ett mörker där inget syns, men ditt skrattande fnitter kanske hörs. Det gillar jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.