Den extra dagen den är en utopi. Man får möblera om i tidschemat, tänker jag som oftast. Jag är väldigt sällan tidspressad eller stressad.
Vi talar tid min bror och jag.
Jag talar inte så mycket.
Min bror talar mer.
Vi talar gemensam tid.
För länge sedantiden.
Sedan talar vi en aning om framtiden.
Mest påtaglig är nutiden.
Två barn sätter streck för såväl
framtidsprat och dåtidstänk.
Nu är det dags att leka kurragömma,
säger de små barnen.
Vips blir vi några lekande människor
på några kvadratmeter i en lägenhet
någonstans på jordklotet.
Jag står i garderoben. Den är mörk och kläderna är vuxenstora
och plötsligt känner jag mig väldigt, väldigt liten.
Kurragömma är en farlig lek.
Det är väldigt, väldigt skönt att bli hittad.
Hjärtat nutidsskuttar omkring i oss allihop.
Tid finns inte då!
Bara hjärtats tickande medverkan.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag skrattar till när jag ser dig stående i en mörk garderob. Inne i ett mörker där inget syns, men ditt skrattande fnitter kanske hörs. Det gillar jag.