Jag vill att vi ska skapa gränser. Gränser för innehåll. Gränser för professionen. Det betyder att jag vill förtydliga och ge ett suveränt innehåll. Skolan ska vara något annat än allt det andra. Inte samma!
Jag hörde mig själv säga:
Skolan ska inte vara hemtrevlig. Skolan ska vara skoltrevlig!
Skolan ska verka för innehållet i skolan.
Skolan ska självklart samspela med allt som är utanför skolan. Men då måste skolan förstå sitt uppdrag. Om skolan inte förstår sitt uppdrag så behövs det markeringar och innanförutveckling. Därför ska skolan gränsmarkera sig. Detta är skola. Det betyder inte att skolan ska måla in sig i ett hörn, bygga skyddsmurar, sätta ut gränspatruller eller på något annat sätt avskiljs sig. Men däremot särskilja sig. Detta är innehållet.
Det betyder att skolan exemplevis har en annan roll än vad hemmet har. Detta andra ska vi utveckla i skolan. Det ska både vara skoltrevligt och skolberikande och skolinnehållande och väldigt väldigt tydligt. Jag tror mer och mer på gränserna! Det gör det lättare att tala om uppdraget inifrån. Det är en slags markering:
Om en suverän skola!
Det gör det lättare att tala skola. Det gör det också lättare att samspela med världen. En skola som har en gräns blir också tydligare och gör sig framträdande. Det är det jag vill.
Hmmmmmmmm – gränser. Viktigt och mycket utmanande. De är välbehövliga, samtidigt som jag är inte helt säkert på att vi vet så mycket om hur man hittar till egna gränser och sätta dem än att införa ”trivsel” regler och olika handlingsplaner.
Trivselregler är fostransregler fast i vänligare form. Jag gillar inte dem alls. Det är att sätta upp något som ingen lever upp till men ser snyggt ut i praktiken. Väggarna som trivselreglerna sitter på har ansvaret och därmed eleverna. Dvs de ska ta detta ansvar… men i övrigt …. är jag mycket tveksam om någon faktiskt lever upp till dem.
Då jag talar gränser – talar jag om innehållet. Inget annat. Det handlar inte om fostransgränser. Absolut inte. Bara kunskap om vad man kan förvänta. Och jag vill att man kan förvänta sig något. Och då måste det ju finnas en slags markering för det.