Vad är en elevtext?
Jag ställer mig frågande om hur vi behandlar elevers texter. Är de kommunikation? Är de bedömningsunderlag? Och hur förstår eleverna sina egna texter i klassrummet? Hur förstår eleverna sina texter utanför klassrummet?
Det är frågor! Jag ställer dem. För att jag behöver förstå hur jag tänker.
Elevtexter är kommunikation, relation och stoff. Jag har alltid valt att förhålla mig aktivt mottagande till elevers texter. Dessa texter omsluts därför av en redaktionell tanke i den senare aspekten. Jag tänker också att eleven äger sin text och sin kommunikation. Jag lånar alltid ut min röst till eleven så att eleven får höra sin text i uppläst form och med ”berättarröst”, inte bedömarröst, och på detta vis kan eleven höra sin text. Detta sker inte i helklass utan i enskild undervisning. Mina elever har därmed fått en mottagare, en aktiv sådan, medläsande och uttryckande. Ofta blir eleven mer skrivande efter detta, mer kommunikativ, mer insatt i hur texten kan tas emot av en annan läsare.
Jag tänker i relation, kommunikation och stoff. Och jag brukar tala om elevens texter i relation till dessa tre aspekter:
- Den meningen får mig att tänka på…
- Det här ordet är spännande… det ska jag ta in i min text, får jag låna det av dig…
- Jag blir nyfiken på fortsättningen….
- Jag ser att du beskriver hunden… hur tänker du beskriva ägaren…
- Den här miljöbeskrivningen får mig att förstå hur huset ser ut…
- Jag ser att du skriver i nutid… jag är där just nu…
Så talar jag, frågar jag, funderar jag kring elevernas texter. Det formativa anslaget.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
