BokStävernA mAnAr fraM SnUrrKlänningen ur GlömSkan!

Våra bokstävers rike. Och barn måste få vända och vrida på bokstäverna, orden och meningarna. Vi måste tillåta det kreativa i språket. Som om varje bokstav var en byggsten i ett lego, eller en kapplastav i en mening. Vi måste översätta skrivna ord till verkliga muntliga ord. Vi behöver en sandlåda fylld med ord som det går att bygga av, leka med och utveckla. Igår fick jag ”snurrklänning” av några treåringar.

SNURRKLÄNNING! s n u r r k l ä n n i n g ?

S n u r r K l ä n n i n G! SnUrRkLäNnInG!

Smaka på det ordet! Jag sitter i en snurrklänning. Den är min. Och jag har glömt att snurra i den. Jag har blivit för vuxen för leken i mina kläder. Om jag har en klänning på mig borde jag snurra runt i den och känna mig så där som man gör i en snurrklänning.

Ord är aldrig meningslösa. Bara oförstådda! Och då hänger det mest på mottagaren!