Vad är en lektion? Låt tänka att vi har ett innehåll. Lektionen är tidsmarkeringen för detta innehåll. Skolan har sina tider och tidsmarkeringar. Så här tänker jag kring en lektion. Ramarna för den!
Det är en tid för undervisning, elevaktivitet och bearbetning av ett innehåll. All undervisning ska innehålla relation, kommunikation och innehåll. Just dessa tre komponenter; RELATION, KOMMUNIKATION och INNEHÅLL har jag grubblat mig fram till genom år av undervisning. Ni som har läst min blogg länge vet att jag om och om igen skriver dessa ord. I undervisningen och i lektioner omsätter jag dem till praktik. Inga ord får vara tomma ord. Det är pedagogik att meningsfylla det vi gör i skolan.
En lektion och ramarna för den tänker jag mig så här:
- Mottagande och välkomnande. Jag tar i hand och välkomnar mina elever. Tittar dem i ögonen och är medveten om att mitt anslag är välkomnande. Det betyder också att jag ser hur min elever mår och vilka de är som kommer till skolan. Jag tänker också mottagande då jag börjar lektioner under dagen. Jag har tagit tid på mitt välkomnande. Att hälsa på 30 elever tar 2 minuter. Mer är det inte. Och välkomnar jag medvetet och med fokus på var och en är det mycket värdefulla minuter.
- Jag högläser varje lektionsstart. Det betyder att jag har en text jag valt ut. Det kan vara en kort text, en inledning på ett område, en elevtext, en dagsnyhet. Det gör att jag artikulerar och formulerar skriven text så att författares ord blir muntliga i min gestalt. Jag är mycket noga med detta. Eleverna får gärna ingå och diskutera den text jag valt. De får gärna härma textens innehåll muntligt. Jag har flera repeterande textläsningar där eleverna prövar orden, meningarna och därmed uttalar muntligt det som skriftligt var.
- Därefter undervisar jag om det jag valt att undervisa ur. Det kan vara matematik, svenska, geografi, matematik… ja kursplanerna vägleder oss så det är bara att välja och vraka. Jag har inte något schema för mitt innehåll utan samspelar med elevernas tidigare arbeten inom områden vi berört. Eleverna får undervisning. En modell där jag visar hur jag gör, vad jag gör, hur jag tänker, varför jag tänker som jag gör, jag visar hur jag länkar samman med tidigare områden och gärna cross-curriculum.
- Den modell jag visat får eleverna ställa frågor till. Elevernas aktivitet är mycket viktig. Om jag modellar kan de ställa frågor om mitt tänk, om mitt sätt att lösa problem. Det blir ofarligt att diskutera sin lärares lösningar än att diskutera sina egna eller kompisarnas. Men syftet är att också göra det. Men då måste läraren modella att läraren kan, vågar och vill få sina modeller diskuterade och analyserade.
- Elevernas modeller blir kollektiva. Vi gör några elevexempel av samma dilemma på whiteboarden. Dessa modeller växer fram kollektivt. Alla kommer med erbjudanden och vi gör i princip samma sak som då läraren modellar. Jag tänker i termer av procent. 100 procent lärarmodell – 50% lärare och elevmodell – och slutligen 100% elevmodell. Då är undervisningen ute hos eleverna och processen ägs av dem.
- Eleverna får därefter erbjuda varandra en kollektiv fortsättning. Vi gör matematiktal gemensamt, vi skriver något gemensamt, vi har massor av förslag för det arbete eleverna nu ska göra enskilt, ihop, tillsammans. Att man får samarbeta är självklart. Alla får fråga varanda, diskutera, ta hjälp, låna meningar och innehåll. Allt är lärande. Och eleverna drar sig också in i sina arbeten, trygga och fyllda med sina uppdrag. Det blir de först sedan de vet och förstår att de aldrig någonsin lämnas ensamma. Och att rätt aldrig är målen, och att fel inte är farligt och att eleven själv har kontroll över sitt lärande och sin lärande utveckling.
- Vi samlas flera gånger under processen. Sitter i ring och delar med oss. Flera frågor är aktiva under alla arbeten. Att vara medveten om att man lär sig. Att vara medveten om vem man lär sig av. Att vara medveten om ur vad man lär sig. Frågor som pekar in på lärandet är de frågor som är rådande. Och om dessa får eleverna svara och medvetandegöra. Det handlar om lärandet. Och lärandet är något som sker. Vi ska tillsammans utveckla medvetenhet för det som sker. Och sätta ord på detta.
- Eleverna har alltid rätt att diskutera sina arbeten med varandra och med mig som lärare. Jag sitter med mina elever. Oftast gör jag samma arbete som mina elever. Det är också att modella vad som äger rum i klassrummet, och kan tjänstgöra som en källa att låna ur. Det skapar också gemenskap med fokus. Läraren är också aktiv. Det gör att dialogen kan fokuseras på det uppdrag vi alla har. Hur gör du? Hur förstår du? Hur ska du fortsätta? är frågor som jag kan få och som eleverna vill lära sig av? Det är kommunikation kring det fokus undervisningen har.
- Då vi avslutar, vilket kan vara flera lektioner senare om det gäller resultatet, så gör vi det genom att samlas och berätta om lärandet under lektionen. Det är lärandet som ska diskuteras och medvetandegöras. Samarbete ingår i detta lärande. Allt samarbete ska lyftas fram.
- En utvärdering ska också rymmas. Den kan vara muntlig. Den kan skrivas in i elevernas arbeten. Den kan vara inskriven i ett dokument på datorn. Alla elever får fundera och bidra.
Så ser jag på de lektioner jag genomfört och utvecklat. Jag tänker mig innehållet som ett slags ramverk för en lektion. Det betyder en slags trygghet för alla. Så här ser lektionerna ut och dess innehåll kan vara olika och varierande. Men ramarna för hur vi arbetar med dessa olika saker är tydliga. Och om jag inte lyckas fullt ut så har jag dessa ramar som ett mål för undervisningen. Jag strävar därmed också efter mål i mitt klassrum. Mål för organisation av lärandet, genomförande av lektioner och sann och genuin elevmedverkan. Demokrati är ordet!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
